Spione
Regi: Fritz Lang.
Manus: Fritz Lang och Thea von Harbou efter den senares roman.
Foto: Fritz Arno Wagner.
Arkitekt: Otto Hunte, Karl Vollbrecht.
Produktion: Fritz Lang Film GMBH-UFA, Tyskland 1927.
Skådespelare: Rudolf Klein-Rogge (Max Haghi), Gerda Maurus (Sonja), Willy Fritsch (agent 326), Lupu Pick (dr Matsumoto), Lien Dreyer (Kitty), Fritz Rasp (Ivan Stepanov), Hertha von Walther (grevinnan von Stiller), Craighall Sherry (Burton Jason), Julius Falkenstein (hotelldirektören), Georg John (lokföraren), Paul Rehkopf (Strolch), Paul Hoerbiger (Termaniens betjänt), Herman Vallentin, Grete Berger, Louis Ralph, Hans Morriera.
Svensk premiär: 15/9 1928
Längd: 90 minuter (orginallängd 120 minuter).
Det tyska 20-talet, Weimarrepublikens tid var en konstnärligt mycket fruktbar tid, trots, eller kanske tack vare, stor social och politisk oro. Inte minst är 20-talet en av dessa enormt rika perioder då det nästan på löpande band producerades filmiska mästerverk. Bland de främsta filmskaparna var F. W. Murnau och Fritz Lang. Epokens filmhistoria finns beskriven i två klassiska verk. S. Kracauers From Caligari to Hitler (1947) driver tesen att filmerna förebådar vad som komma skall, en nog så enkel tes att driva i efterhand, och då författaren är mer intresserad av sina psykologiska-sociala idéer än av film blir boken ganska trist. Lotte H. Eisners The Haunted Screen (1969, engelsk upplaga) är en bättre beskrivning av filmerna och präglas mer av sinne för film. Ingen av dessa två författare har någon särskilt hög uppfattning av Spionen.
Lang hade 1927 bakom sig filmer som Spelaren Dr Mabuse, Niebelungen och Metropolis. Den sistnämnda hade varit mycket dyr att spela in och blev inte en så stor ekonomisk framgång som bolaget UFA hoppats. Lang bildade därför ett eget produktionsbolag, den första filmen blev Spionen.
Rudolf Klein-Rogge i rollen som Haghi spelar åter en bisarr maktmänniska, han kréerade också Dr Mabuse och uppfinnaren Rotwang i Metropolis. Haghi leder en ring av spioner, men han har även andra identiteter för att utöva makt och terror. Agenten 326 från ett främmande land, förmodligen USA, kommer till Tyskland för att undersöka stölder av diplomatiska dokument, han kommer i kontakt med Haghis underlydande agent Sonia, och dessa två faller naturligtvis för varandra. Intrigen är komplicerad, det hela blir inte bättre av att de filmkopior som finns tillgängliga förmodligen inte är fullständiga.
Spionen är en seger för den visuelle bildberättaren Fritz Lang, ytterst få filmskapare har som Lang lyckats skildra skräck och terror på filmduken. Innehållsmässigt är filmen inte lika stark, en ofta anförd anmärkning mot Lang. Men tidsatmosfären fångas på ett sätt som inga sentida rekonstruktionsförsök lyckats med.
HE