Gebroken spiegels
Regi och manus: Marleen Gorris.
Foto: Frans Bromet.
Klipp: Hans van Dongen.
Ljud: Georges Bossaers.
Scenografi: Harry Ammerlaan.
Produktion: Matthijs van Heijningen, Sigma Filmproductions B V, Holland 1984.
Skådespelare: Lineke Rijxsman (Diane), Henriette Tol (Dora), Coby Stunnenberg (Ellen), Carla Hardy (Irma), Marijke Veugelers (Francine), Arline Renfurm (Tessa), Hedda Tabet (Jacky), Anke Van’t Hof (Linda), Edda Barends (Bea), Johan Leyssen (chefen), Eddy Brugman (Jean).
Svensk premiär: 30/8 1985.
Längd: 110 minuter.
Marleen Gorris är född 1949 och har studerat dramaturgi vid universitet både i Holland och England. Hon lärde sig själv att filma, och efter mycken tvekan lät producenten van Heijningen henne själv regissera filmen A question of silence, på eget manus. Satsningen gick hem, filmen blev en överraskande framgång och fick t o m pris, både vid internationella kvinnofilmfestivalen i Sceax samt i filmfestivalen i Utrecht. Hennes andra film, Spruckna speglar, som Filmstudion visar denna kväll, har blivit en stor, men mycket kontroversiell, framgång i Holland. Filmen börjar som en thriller men utvecklas så småningom till ett oerhört häftigt raseriutbrott mot prostitution och våld mot kvinnor. Man kan, om man vill, se den som ett angrepp på manssamhället och mer allmänt, på maktmissbruk av alla slag. Marleen Gorris säger själv om filmen:
”Man har anklagat mig för att ha gjort denna film med kommersiellt intresse. Men en feministisk film behöver inte vara antikommersiell. Den kan förefalla kommersiell därför att den behandlar ett ämne, prostitution, som väcker många människors nyfikenhet. Det är publiken som gör en film kommersiell, inte regissören, och jag har inte haft för avsikt att göra en speciellt säljande film. Jag har inte velat visa sex i och för sig. Alla vet vad en bordell är och varför män går dit. Jag var mer intresserad av vad som pågår bakom de erotiska kulisserna, speciellt ur de prostituerade kvinnornas synvinkel. Om jag skulle formulera vad filmens kärna är kan jag säga att jag ville göra en film om maktmissbruk, illustrerat genom ett av dess fenomen, prostitutionen. För många människor är det fenomenet fortfarande omvärvt av myt, mystik och förbjuden lockelse. Jag har försökt skala bort myten och visa vad som verkligen försiggår på bordell.
Jag påstår inte att alla män är psykopater. Jag har inte velat analysera karaktärerna i filmen; jag har koncentrerat mig på att visa deras beteende, och det jag påstår mycket klart är vad jag tycker om det. Men jag uttalar ingen dom — beteendet talar för sig själv. Förresten är inte alla männen i min film osympatiska. Det finns en mycket sympatisk man där och han blir dödad — av en kvinna.”
LJ