af Klercker-afton

Svensk film kunde ha kommit att se helt annorlunda ut idag om inte…

Liksom den amerikanska filmindustrin flyttade till västkusten och gav upphov till orten som är synonym med film — Hollywood, fanns det under några få år på tiotalet en klar möjlighet att svensk film fått sitt centrum i Göteborg och Otterhällan. Mannen som så när hade ändrat svensk filmhistoria hette Georg af Klercker.

Georg af Klercker föddes 15 december 1877 i Kristianstad. Efter en karriär som militär (han titulerades under resten av livet som löjtnant) och turnerande skådespelare kom han till slut till Dramaten. Knappt hade han kommit dit innan Charles Magnusson anställde honom som ateljéchef på Svenska Bio, som just flyttat från Kristianstad till Stockholm.

Svenska Bio var det dominerande filmbolaget i Sverige. Inom kort skulle även Victor Sjöström och Mauritz Stiller engageras som regissörer. Men innan de hunnit producera sig på film har ateljéchefen af Klercker regisserat tre filmer: Två bröder, Jupiter på jorden och Dödsritten under cirkuskupolen (samtliga 1912). Den senare blev en stor succé och såldes i 200 kopior till utlandet, ridande på populariteten hos liknande danska filmer som bildat skola.

Snart uppstod dock en brytning mellan af Klecker och Charles Magnusson, Svenska Bios skapare. af Klercker försvann utomlands, enligt vissa uppgifter till ett danskt filmbolag och till Pathé Frères i Frankrike för att studera konsten att göra film.

Han dyker upp igen 1915 som konstnärlig ledare och chefsregissör för det av F V Hasselblads Fotografiska AB startade Hasselbladfilm. Avsikten var att ta upp konkurrensen med Svenska Bio i Stockholm och göra konstnärlig kvalitetsfilm. Georg af Klercker var mannen som skulle göra jobbet.

Under somrarna 1915, 1916 och 1917 regisserade han nära trettio filmer i ett rasande tempo. (Somrarna användes för att teaterskådespelarna då inte hade andra engagemang och för solljuset. Man slås av likheten med Ingmar Bergmans mest produktiva period!) Alla dåtida genrer fanns representerade – korta farser, sociala dramer, melodramer, raffelfilmer. Stilmässigt anknöt de närmare till de på världsmarknaden då så populära och filmiskt slagkraftiga danska filmerna, mer än till de litterära adaptionerna från Stockholm. Utmärkande för filmerna är den mycket särpräglade och noggrant utarbetade bildstilen och berättartekniken. Här finns utstuderade belysningar, ibland från handhållna lampor, och ljusspel, här finns sofistikerade spegeleffekter som låter åskådaren se det personerna på duken inte ser och sålunda bygger upp spänningen, här finns djupfokuseffekter med aktörerna i flera plan. Man kan till och med se skärpeföljningar där kameran noggrant följer med fokuseringen en person som går från bakgrunden mot kameran. Det är en avsevärd skillnad mot den vanliga stilen som bestod i att ställa upp kameran framför en scenkuliss, möjligen med några rekvisita framför, börja veva och låta skådespelarna göra sitt, bäst de kunde.

Filmerna tycks också, av pressreaktioner och speltider att döma, ha varit framgångsrika. Många av den tiden stjärnor fanns också med, Carl Barklind, Mary Johnson (som vi denna termin även kan se i Herr Arnes pengar) m fl.

Men… 1918 slogs Hasselbladfilm, Biograf AB Victoria och Pathé Frères svenska filial ihop till Filmindustri AB Skandia och flyttade till Stockholm. Ett år senare slogs detta bolag så ihop med Svenska Bio och det Kreuger-finansierade Svensk Filmindustri skapades, det bolag som fortfarande styr över den svenska filmbranschen. Finansen vann över skapandet. Georg af Klercker manövrerades ut, återgick till scenskådespeleriet, glömdes bort, förtegs i filmhistorieböckerna (historia skriv ju alltid av segrarna) och återupptäcktes och gjordes känd först på 1970 talet. Själv dog han 1951.

Då de flesta av de bevarade af Klercker-filmerna under hösten tycks vara utlånade till en viss herr Bergman på Fårö, har vi kanske inte kunnat göra vår af Klercker-afton så fyllig som vi önskat men vi har ändå fått ihop ett någorlunda representativt program om tre filmer.

Calles nya underkläder är en burlesk kortfars där filmcharmören Carl Barklind visar upp en ny och oväntad sida.

Fången på Karlstens fästning är ett rafflande drama. Sprängämnesexperten greve de Faber (Nils Chrisander) får reda på att den svenske professorn Johan Plussman (Manne Göthson) uppfunnit ett nytt sprängämne. de Faber beger sig till Sverige för att uppsnappa denna epokgörande uppfinning. Professorn vill dock inte sälja av fosterlandskärlek. Greven får ta till andra, och betydligt våldsammare, metoder där även professorns sköna dotter Mary (Maja Cassel) ingår som en bricka i spelet.

Mysteriet natten till den 25:e är ytterligare en raffelfilm, men denna censurförbjöds och fick aldrig premiär. Den berömde privatdetektiven Cony Hoops (Carl Barklind) får åter ge sig i kast med sin gamle ärkefiende ligaledaren Craig (Olof Sandborg) när Marie de Valincourt (Mary Johnson) söker hans hjälp efter mordet på hennes make.