Bostonians

Dagens Nyheters Mårten Blomkvist skrev:

”I filmvärlden utgör amerikanen James Ivory (regissör), indiern Ismail Merchant (producent) och den till Indien utvandrade tyska judinnan Ruth Prawer Jhabvala (manusförfattare) en rätt säregen trio.

De stötte samman i Indien på sextiotalet, och har sedan fortsatt som en sorts filmens tre musketörer. På senare år har de specialiserat sig på att under det värdiga namnet Merchant Ivory (Köpman Elfenben på engelska) Productions skänka världen påkostade filmer, ofta byggda på kända böcker, med mycket vackra kläder och miljöer och förfinade engelska skådespelare i huvudrollerna.

[…]

Det har ofta konstaterats att dåliga böcker kan bli bra filmer, och omvänt, bra böcker blir sällan lyckade filmer. The Bostonians tycks bekräfta detta. På film blir denna subtila och komplicerade berättelse ett i det närmaste helt livlöst konversationsdrama i vackra salonger.

’Möblernas, kostymernas och de tomma gesternas triumf över mänskliga känslor’, skrev en engelsk kritiker. Ska man se den får det bli som en illustrerad klassiker — och som sådan har den förstås sina poänger.”

Han skrev det med anledning av videoutgåvan av kvällens film, den har ännu inte haft biopremiär här i landet. Den snorkiga tonen kan kanske också förklaras av att detta var innan filmer som Ett rum med utsikt och Maurice hade blivit publiksuccéer. Det är också en grov förenkling att påstå att Ivory, Merchant och Prawer Jhabvala enbart skulle ha sysslat med att illustrera klassiker — deras mycket omfattande produktion täcker såväl den europeiska som den indiska kulturtraditionen och stilen sträcker sig från tämligen anarkistiska verk till på ytan högborgerliga opus som t ex Bostonians. Skall man envisas med att finna en sammanfattande term kan man raskt förkasta ”Illustrerade klassiker”. Civilisationskritik är istället en term som kommer verkligheten mycket närmare.