Regi: Erik ”Hampe” Faustman. Manus: Herbert Grevenius efter Josef Kjellgrens teaterpjäs Okänd svensk soldat. Foto: Carl-Erik Edlund. Musik: Carl-Olof Anderberg. Klipp: Lennart Wallén. Arkitekt: P A Lundgren. Produktion: Sandrewproduktion, Sverige 1948. Adolf Jahr (kapten Greger), George Fant (Håkan Eriksson), Illona Wieslemann (Mimi), Fritiof Billquist (förste styrman), Åke Fridell (steward), Stig Järrel (den pälsklädde), Gösta Holmström (andre styrman), Carl Ström (förste maskinist), Anders Börje (Christian), Georg Skarstedt (Strandmark), Nils Hallberg (eldare), Alexander Baumgarten (Dirty Dick). Svensk premiär: 2 oktober 1948. Längd: 84 minuter.
Hampe Faustman levde 1919–1961 och har än idag ett mycket gott rykte som en av svensk filmhistorias skickligaste och socialt mest medvetna regissörer, influerad av rysk 30-talsrealism och italiensk neorealism. Han började som skådespelare, men regidebuterade så tidigt som 24-åring med Natt i hamn (1943). Redan från början visade han ett för svensk film ovanligt intresse för verklighetsskildringar med blick för vardagsmiljöers dramatiska möjligheter.
Hans mest betydande insatser innan kvällens film anses vara statarskildringarna När ängarna blommar (1946) och Lars Hård (1948), båda baserade på romaner av Jan Fridegård. Ett djärvt, men relativt misslyckat försök gjorde han 1945 med en försvenskad Dostojevskij-variant, Brott och straff, i vilken han överflyttade handlingen till svenska förhållanden.
Som utgångspunkt för hans kanske mest minnesvärda verk Främmande hamn togs ett teaterstycke av Josef Kjellgren. Den pjäsen hette Okänd svensk soldat och dess tre centrala motiv kamratskap, solidaritet och klasskamp passade Faustman förträffligt. Här möter man svenska sjömän som tar ställning till det pågående spanska inbördeskriget. Den svenska lastångaren s/s Castor ligger i Gdynias hamn och lastar konserver som skall skeppas till Spanien. Besättningen finner lasten misstänkt tung: när man bryter upp en låda hittar man granater – till Francos arméer. Det blir öppen konflikt mellan sjömännen och deras kapten. Så småningom också mellan kaptenen och vapenligans hantlangare.
Främmande hamn var Sveriges bidrag till filmfestivalen i Cannes 1949, men där utvisslades den som kommunistpropaganda. I Sverige var dock kritiken mestadels mycket positiv: ”Faustman har skapat en film som är något av det strongaste, renhårigaste och vackraste man kan tänka sig. I sin strävan att verkligen få fram en film med atmosfär från främmande hamn har man förlagt inspelningen till Finland, låtit de agerande tala bruten engelska, tyska, polska, finska och svenska om vartannat och inte minst genom detta förlänat ett dokumentariskt drag åt skildringen som är av stort värde just för denna historia” skrev Aftontidningens A Gunnar Bergman.
BB