Hiss till galgen

Det som anges som Louis Malles första film är Den tysta världen (1955). Han är där benämnd medregissör till forskaren Jacques-Yves Cousteaus film om undervattensvärlden. Detta kan ses som en symbolisk inriktning för de vägar som Malles fortsatta filmskapande skulle följa. Han har i sina bästa och viktigaste filmer rört sig på ibland mycket djupt vatten i skildringen av den mänskliga själens mörker. Utifrån dagens perspektiv har Malle själv försett tolkningsbenägna åskådare med en nyckel till hela hans filmskapande genom den öppet självbiografiska filmen Vi ses igen barn (1987). Malles alter ego befinner sig där under den tyska ockupationen av Frankrike i en klosterskola och förråder och sviker en där gömd judepojke. Hur detta sedan, enligt vad Malle själv säger under filmens slutbilder, aldrig har upphört att hemsöka och plåga honom, är en given utgångspunkt för ett personligt tolkande av hans filmer.

I Malles filmer är människorna fångade i ett nät av dunkla krafter som styr deras liv utan att de riktigt förstår hur, men de drivs ändå mot ett tragiskt öde. Detta är tydligt i Malles filmer, som Hiss till galgen, där mördaren anklagas för ett mord han inte begått, samtidigt som han faktiskt har begått ett annat mord. I Tag mitt liv (1963) drivs huvudpersonen konsekvent mot ett självmord då alla möjligheter att leva är förbrukade. I ockupationsfilmen Lacomb Lucien (1973) går huvudpersonen under i en värld han inte förstår när han kläms mellan sin personliga preferens för några judar och sitt arbete för tyskarna. I denna film medverkade Holger Löwenadler som fick något av ett internationellt genombrott i denna film mot slutet av sitt liv.

När Malle debuterade 1957 med Hiss till galgen låg det som kallas för ”nya vågen” i luften och det är vanligt att räkna honom dit. Detta är inte riktigt, lika lite som det gäller för Alain Resnais som debuterade vid denna tid även han. Malle hör mera till det etablerade filmsamhället, och det är inom detta han fortsatt verka. Detta kan vara en orsak till att han lyckats göra sig gällande i USA med filmer som Pretty Baby (1977) och Atlantic City: USA (1980). Efter åren i Amerika återvände Malle till sitt hemland och gjorde den för honom själv viktiga Vi ses igen barn.

Hiss till galgen är en thriller om försöket att utföra det perfekta brottet. Efter att ha mördat sin chef, som även är hans älskades man, råkar Julien ut för en malör med en hiss. Hans älskade, Florence, väntar på honom på en bar men då han inte kommer söker hon honom i ett nattligt Paris, alltmedan intrigen mer och mer trasslas till.

Intrigen har av flera bedömare ansetts vara alltför otrolig och att den för mycket bygger på slumpmässiga handlingar. Men så är det i det verkliga livet, det är ingen klar och logisk tillställning utan i stort sett ett enda kaos.

Av huvudrollsinnehavarna har Maurice Ronnet nog gjort sina bästa insatser i Malles filmer, han har även huvudrollen i Tag mitt liv. Malle brukar ibland anges som Jeanne Moreaus upptäckare och hon har medverkat i flera av hans filmer. Lino Ventura brukar antingen spela gangster eller polis med bravur, här är det det senare. Miles Davis har gjort musiken och enligt uppgift är den helt improviserad under en visning av filmen.