Regi: Erik ”Hampe” Faustman. Manus: Herbert Grevenius efter Walentin Chorells teaterpjäs Fabian öppnar portarna. Foto: Curt Jonsson. Musik: Carl-Olof Anderberg. Klippning: Eric Nordemar. Arkitekt: Nils Nilsson. Produktion: Sandrewproduktion, Sverige 1952. I rollerna: Åke Grönberg (Fabian Rosander, verkmästare), Margit Carlqvist (Lilly Lilja, arbetarflicka), Britta Brunius (Olga Rosander), Arne Källerud (Karlsson, busschaufför), Bengt Eklund (Gurra, verkstadsarbetare), Gunnar Hellström (Olle, Fabians son), Barbro Nordin (Ingrid, Olles hustru), Stig Johansson (Jansson), Gösta Holmström (tidsskrivare på verstaden), Erik ”Hampe” Faustman (karusellåkare på Tivoli). Svensk premiär: 26 november 1952. Längd: 84 minuter.
Hon kom som en vind är ännu ett opus av Hampe Faustman liksom Främmande hamn (se separat artikel) och i likhet med det verket en pjäsfilmatisering, denna gång av den finlandssvenske Walentin Chorell. Det är en för Faustman typisk vardagsskildring om 50-årige Fabian, en fabriksverkmästare i en landsortsstad som är tryggt gift sedan länge och över huvud taget har sin vardag och tillvaro på ett bekvämt och förutsägbart sätt. Idyllen börjar dock uppluckras alltmer sedan han träffat den unga, levnadsglada och i hög grad sensuella Lilly Lilja, vilken ej blott blir familjens hyresgäst utan även tar anställning på hans avdelning på fabriken. Efter en firmafest bjuder Fabian — ehuru gift, men tillfälligtvis gräsänkling — hem Lilly på lite nachspiel på tu man hand, vilket i sin tur sätter igång de händelser som bilda resten av filmens intrig.
I detta väl mottagna verk gjorde inte bara Gunnar Hellström sin andra egentliga filmroll, utan även Margit Carlqvist – en av den svenska 50-talsfilmens klarast lysande kvinnliga stjärnor – ett av sina tidigare och mest minnesvärda framträdanden på vita duken. Hon slog igenom som 17-årig vamp i Bergmans Till glädje 1950, hade redan innan kvällens film avverkat ett nakenbad i bondedramat Starkare än lagen 1951 och fick fortsättningsvis kreera en rad andra temperamentsfyllda roller där hennes fysiskt generösa utspel kom väl till pass. Om hennes insats i Hon kom som en vind skrev Karl Ekvall i Afton-Tidningen: ”Man tror mycket väl att hon kan vara nyckeln till många portar, med sin sensuella charm och sin förmåga att liksom ligga någon meter över den mark vanliga människor trampar.”
Annars var det mest den begåvade och realistiska samtidsskildringen den dåtida kritiken berömde, som t ex Staffan Tjerneld i Expressen: ”Man stiger rakt in i det nya välståndets Sverige, egnahemmens, tvättmaskinernas, verkmästarnas och de polerade mahognybyfféernas land. Det är skildrat med öm ironi och vemodig förälskelse både i Herbert Grevenius’ kvicka dialog och i Hampe Faustmans regi, som visar upp mängder med roliga iakttagelser.”
BB