Kärleksmanöver

Efter sin franska storhetsperiod vid mitten på 1930-talet lockade Alexander Korda honom över kanalen till England där han gjorde filmer som Spöket reser västerut (1935) och Den döde tar till flykten (1937).

Vid krigsutbrottet flyttade han till Hollywood där han var verksam under hela kriget. I stället för att försöka göra filmer franska i stilen i Hollywood, vilket hade varit dömt att misslyckas, valde han att göra komedier helt i amerikansk stil. (Att andra inte har lärt denna läxa kan man se många exempel på de senaste åren — Coline Serraus Ungkarlsbabyn blev en fadd amerikansk variant i Tre män och en baby i regi av Leonard ’Spock‘ Nimoy, hon ska själv regissera en amerikansk version av Det ligger en vit man i din säng mamma!, den hyggliga franska Ett rån för mycket blev en utslätad USA-kopia betitlad Tre på rymmen mm mm). Filmerna han gjorde hade titlar som Farlig kvinna (1941), Farlig som synden (I married a witch (!), 1942), Det hände i morgon (1944) samt 10 små negerpojkar (1945) efter Agatha Chrities roman (visad i Filmstudion vt 1980).

Återkomsten till Frankrike blev Allt för Madeleine (1947), en publiksuccé med Maurice Chevalier. En hel rad populära (dock inte alltid bland kritikerna) filmer följde fram till mitten av 1960-talet. Höjdpunkten i efterkrigsproduktionen anser många vara Kärleksmanöver från 1955.

Historien utspelar sig i en fransk garnisonsstad några år före första världskrigets utbrott, dvs innan militärer var något i lerig grå khaki som massakrerades med industriell effektivitet på slagfälten. Här rådde istället operettstämning — dragonerna var kaxigt manliga, mustascherade, färggrannt uniformerade och omoget men exessivt amorösa. Kasernernas oomstridde donjuan, Armand de la Verne (Gérard Philipe) ingår ett vad att han innan manövrerna startar ska hinna förföra vilken slumpmässigt utvald kvinna som helst. Lotten faller på den frånskilda parisiskan Marie-Louise (Michèle Morgan) som öppnat hattaffär i staden. Dock riktas amors båge inte riktigt som dragonlöjtnanten tänkt sig.

Den tämligen banala historien ger Clair möjlighet att återigen göra en sedessatir där borgerlighet och offentlig moral gisslas (att vara förförande dragon är ståtligt och berömvärt, att vara frånskild och utsatt för förförelse enbart föraktligt!). Clair låter också inledningens sorgfria och muntra operettstämning förbytas i en betydligt allvarligare. Han har i intervjuer sagt att Kärleksmanöver handlar om ”kärlek… uteslutande om kärlek”.

Det verkar dock inte som om etablisemanget tagit för illa vid sig av satiren. en gammal man som förlägger sin satir långt tillbaka i historien kan tillåtas det mesta. Helt ofarlig blir han om etablisemanget tar upp honom bland de sina, vilket skedde den 10 maj 1962 då René Clair som förste filmkonstnär upptogs i Franska Akademin och fick en vacker grön frack.

René Clair dog 15 mars 1981, drygt 82 år gammal. Bland de som varit mästare redan på stumfilmstiden var han en av dem som var verksam längst, tillsammans med namn som Buñuel och Hitckcock.

NB