Kniven i vattnet

När Polanski återvände till Polen i början av 60-talet var det med intentionen att göra sin första långfilm. Han hade i flera år arbetat på ett projekt, först tillsammans med författaren Jakub Goldberg, och sedan med Jerzy Skolimowski (även han senare internationellt verksam regissör).

Film- och hela kuturklimatet i Polen kännetecknades vid denna tid av inskränkthet, ”socialistiska idéer om hur äkta proletär konst skulle se ut. Polanskis drama om kampen mellan tre personer på en segelbåt var mycket långt från hur kulturbyråkraterna ansåg konst skulle se ut. Polanski har aldrig varit rädd för utmaningar och hans självförtroende har det aldrig varit något fel på. I sin första långfilm väljer han att spela upp ett drama med enbart tre personer, på en isolerad plats, en konstnärlig utmaning som nog även betydligt erfarnare filmskapare skulle undvika. Sportjournalisten Andrzej och hans fru Christine är på väg till en weekendsegling med parets båt. På vägen tar de upp en student som snart blir medbjuden på seglingen. Under de följande dagarna utvecklas en intensiv kamp mellan de tre där positionerna hela tiden skiftar.

Redan i denna film finns mycket som utmärker Polanskis fortsatta skapande. Han har väl utvecklad förmåga att göra vardagliga ting, och händelser, symbolbärande. Naturligtvis är kniven som studentens enda och käraste ägodel full av tolkningsmöjligheter. Även övriga materiella föremål har sin betydelse. Journalistens ägodelar, hans båt och hans bil, är tecken på hans materiella välstånd och att han fäster så stor vikt vid dessa ting är en utmaning mot de klass- och egendomslösa samhällets ideal. Studenten är en yngre och fattigare upplaga av journalisten, men även han åtrår de materiella tingen och den känsla av makt och välstånd dessa medför. Hustrun blir en utlösande faktor som sätter igång och sedan själv deltar i dramat på den ödsliga sjön.

Detta drama är mycket långt från de proletära hjältar som den samtidiga polska kommunistiska konsten krävde. Polens dåvarande partichef Gomulka tog avstånd från filmen och dess koncentration på personliga relationer och intresse för människans inre egenskaper — detta sågs som typiska exempel på skadligt västerländskt inflytande. Polanski skulle nog inte få det så lätt att få fortsätta att göra film i Polen. Kniven i vattnet inbjöds till filmfestivalen i New York 1963 och nominerades även till en Oscar för bästa utländska film. Därmed var dörren åtminstone ställd på glänt för en internationell karriär, och även till det livets goda som så många förknippar med filmvärlden i väst och som Polanski sedan des aldrig underlåtit att njuta av.

HE