Massor av whisky

Det är få filmregissörer som gjort en så rask march mot berömmelsen som skotten Alexander Mackendrick. Den snabba karriären berodde i första hand på den höga konstnärliga kvalitet som kännetecknar hans filmer men även på grund av att filmerna varit festliga, finurliga komedier av ett nytt och utomordentligt roligt slag. Det är en mjukhet och människokärlek som genomsyrar hans filmer. Alexander Mackendrick är faktiskt född i Boston 1912 när hans föräldrar var på tillfälligt besök i USA. Han gick i skolan i Glasgow, hans hemstad, och beslöt sig ganska tidigt för att utbilda sig till reklamtecknare.

Efter några år i yrket kom han i kontakt med filmens underbara värld när han på 30-talet arbetade med tecknad reklamfilm. Tillsammans med en kusin skrev Alexander Mackendrick ett filmmanus som de skickade in till Pinewood-studion i London. Manuset blev faktiskt antaget, men spelades aldrig in. 1937 fick han anställning som manusförfattare vid Pinewood-studion.

Vid krigsutbrottet medarbetade Alexander Mackendrick vid flera dokumentärinspelningar med syfte att höja stridsmoralen i landet. Alexander Mackendrick gjorde så gott ifrån sig att han i krigets slutskede innehade en chefspost på Psychological Warfare Branchs dokumentär- och journalfilmsavdelning i Rom.

1946 anställdes han åter som manusförfattare, nu för Ealing-studion. Producenten Sir Michael Balcon som styrt Ealing sedan 1938 höll ögonen på Alexander Mackendrick som tillsammans med John Dighton skrev Saraband efter Med kärlek och värja som spelades in 1948 av Basil Deardon. Tillsammans med T E B Clarke skrev Alexander Mackendrick manuset till Blå lyktan (visad vt 87 av Uppsala Filmstudio). Även filmatiserad av Basil Deardon året efter.

Sir Michael Balcon var så nöjd med Alexander Mackendricks insatser att han upphöjde honom till regissör och gav honom manuset till Compton Mackenzies och Angus Macphails film Massor av whisky. Trots denna ansvarsfulla upphöjning fick han inte mer betalt än när han jobbade som manusförfattare.

Romanen av Compton Mackenzie som manuset bygger på är lokaliserat till den lilla skotska ön Todday, långt bort från nästan all ära och redbarhet. Ön har under pågående krig (det är 1943) tragiskt isolerats från omvärlden. Fast det mest tragiska är att whiskyn tagit slut. Denna händelse överskuggar sådana triviala saker som världskrig.

Räddningen kommer en dimmig natt då ett fartyg grundstöter utanför ön. Fartygets last är tusentals lådor whisky. Med risk för sina liv gör man allt för att ta reda på den dyrbara lasten innan båten går till botten.

Orosmolnet är hemvärnschefen, engelsman till råga på allt elände, som snokar omkring och får nys om vrakplundringen. Han larmar snabbt dem som öborna hatar som mest — tullarna.

Nu sätts öbornas fantasi på prov för att gömma denna livets mest nödvändiga dryck undan tullsnokarnas vassa blick! Filmen blev en framgång både ekonomiskt och konstnärligt. Man hade en del svårigheter med inspelningen, som nästan helt skedde på ön Barra i Hebriderna, p g a vädret som spelade filmteamet ideliga spratt. Detta gjorde att man fick avsluta filmen i London-studion. Det sista oroade Alexander Mackendrick, men helt obefogat, framgången var redan given.

Alexander Mackendrick arbetade utan tillgjordhet och konstgrepp, istället ville han ha en underfundig humor och en klart deklarerad ömhet gentemot öbornas pojkaktiga förtjusning över att kunna lura sina arvsfiender Tullen!

Alexander Mackendrick hittade med sin första film ett ämnesområde han behärskade med fulländning. Efter Massor med whisky valde och vrakade han länge tills han hittade något som passade honom. Det blev en opublicerad pjäs av Roger MacDougall. Tillsammans med MacDougall och hans forne medarbetare John Dighton utformade Alexander Mackendrick manuskriptet till sin nästa regionala komedi: Mannen i den vita kostymen! Även den blev mycket uppskattad.

Under sin tid i London gjorde han även filmerna I morgon börjar livet (Mandy, 1952), Maggie på vift (The Maggie, 1953) och Ladykillers (1955).

Med dessa filmer var Alexander Mackendricks karriär i England slut. Det var stor kris i filmindustrin och när det starkaste fästet — Ealing-studion — föll blev Alexander Mackendrick arbetslös. Han fick en del erbjudanden. Han valde helt medveten om att frihet kan säljas men inte köpas och skrev kontrakt med de amerikanska regissörerna Harold Hecht, James Hill och Burt Lancaster som var kända för en ambitiös och experimentell produktion. Hos dem gör han filmen Segerns sötma (Sweet smell of success, 1957). Andra filmer är A high wind in Jamaica, Sammy going south, 1965, och Don’t make waves, 1967.

ChA