Reinette och Mirabelle

Äntligen! Den i mitt tycke bästa filmen från 1987 års filmfestival i Uppsala nu på Filmstudion. Det ska bli ett nöje att än en gång få njuta av Eric Rohmers Reinette och Mirabelles fyra äventyr.

I det första äventyret, Blå timmen, möter vi Mirabelle som under en vistelse på sina föräldrars lantställe möter Reinette, en bondflicka som målar lite ibland. Reinette inviger Mirabelle i det lantliga livets charm. Tillsammans upplever de den ”blå timmen”, det ögonblick i gryningen då natten tystnat och dagen ännu inte börjat.

Del två heter Kyparen. Nu befinner sig Reinette och Mirabelle i Paris. De har bestämt träff på ett kafé efter Reinettes föreläsning. Det uppstår ett gräl mellan Reinette och kyparen. Hon har inga småpengar att betala med och han säger sig inte ha någon växel. När Mirabelle senare anländer, också hon utan småpengar, tycker hon de ska sakta avlägsna sig utan att betala trots att Reinette druckit upp kaffet.

Tredje äventyret. Här får vi ännu ett exempel på de två flickornas olikheter när det gäller moral. Mirabelle får ett infall att hon ska hjälpa en kleptoman. Men inte riktigt på det sätt man vanligen väntar sig. Reinette ger till alla tiggare. För att få något av Mirabelle måste man se sympatisk ut.

Det sista äventyret heter Tavelförsäljningen och handlar om Reinettes försök att sälja en tavla. Tyvärr har hon försvårat detta genom att lova Mirabelle, som tyckte hon pratade för mycket, att vara tyst en hel dag.

Namnet Eric Rohmer är faktiskt en pseudonym. Egentligen heter han Maurice Scherer och säger sig inte veta exakt när han är född, någon gång 1920. Hans ovilja mot intervjuer och fotografering har gjort honom en ganska okänd person. Det sägs t o m att hans egen mor inte visste att hennes son var den berömde filmregissören Eric Rohmer.

Rohmer tillhör den s k ”nya vågen” i Frankrike tillsammans med Godard, Truffaut m fl. Han arbetade som redaktör för tidningen Cahier du Cinema, som betydde mycket för fransk film på 60-talet.

Hans första film, I lejonets tecken, blev ett publikfiasko. Men 1968 slog han igenom med Min natt med Maude som var hans fjärde film i temat Sex moraliska berättelser (Bagerskan i Moncaeu, 1962, Suzannes karriär, 1963, Samlerskan, 1966, Claires knä, 1970 och Kärlek på eftermiddagen, 1973).

Nästa tema blev Komedier och ordspråk. Däribland finns den prisbelönta filmen Den gröna strålen som Filmstudion visade under våren. Temat omfattar filmerna Flygarens hustru (1980), Det fantastiska äktenskapet (1982), Pauline på stranden (1982), Fullmånenätter (1985), Den gröna strålen (1986), Vännen till min vän (1987).