Tout l’or du monde
Regi: René Clair.
Manus: Clair och Jacques Remy, Jean Marsan.
Foto: Pierre Petit.
Klipp: Louisette Hautecœur, Arlette Lalande.
Dekor: Léon Barsacq.
Kostym: Marie-Claude Fouquet.
Musik: Georges Van Parys.
Produktion: Jacques Planté för SECA-Filmsonor (Paris) och Cinériz-Royal-Film (Rom), Frankrike 1961.
Skådespelare: André Bouvril (Mathieu, Toni och Martial Dumont), Philippe Noiret (Victor Hardy), Claude Rich (Fred), Annie Fratellini (Rose), Collette Castel (Stella), Alfred Adam (Jules), Nicole Chollet, Max Elloy, Jean Marsan, Pascal Mazzetti, Albert Michel, Michel Mode, Georges Toussain, Françoise Dorléac, Yves Barsacq, Paul Biscaglia, Sophie Grimaldi.
Ej visad offentligt på biograf i Sverige.
Längd: 90 minuter.
OBS! Engelska texter!
I början av 1960-talet hade René Clair uppnått en framstående position i det franska kulturella livet. En bekräftelse på detta var att han 1960 valdes in i Franska akademin, den först, och väl hittills enda, filmare som hamnat i denna samling. Men Clair var inte lika uppskattad inom den franska filmvärlden. Nya vågen hade just lämnat startgroparna , och hos flera av dess främsta företrädare hade Clair aldrig varit någon husgud. Detta har sitt intresse, då en av nya vågens främsta kritiska verktyg — auteurteorin — onekligen kan illustreras utmärkt av Clair, som redan från början haft avgörande inflytande på sina filmers utformning.
1961 publicerade Clair kvällens films manus med en artikel där han hårt angrep de rådande idéerna inom filmkritiken. Han fick svar på tal när hans film släpptes, den fick ganska besk kritik. Den importerades för övrigt inte heller till Sverige.
Filmen handlar om penningens makt och den korruption som följer i dess spår. Några smarta affärsmän vill köpa upp en hel by och förvandla den till ett semesterparadis. Men en envis och trilsk bonde vill inte sälja, oh filmens handling är de alltmer desperata affärsmännens försök att få bonden att sälja.
Ett av filmens problem, inte ovanligt i denna typ av historia, är att det ”goda”, dvs den sura bonden och hans söner, har svårt att vinna sympati, medan det ”onda”, dvs affärsmännen, framstår som trovärdiga och betydligt roligare. Denna svårighet lyckas inte Clair bemästra, och det blir inte bättre av att han ganska brutalt avlivar en av huvudpersonerna på ett sätt som inte hör hemma i en filmkomedi. Den ilskne bonden, och hans söner, spelas av André Bouvril, en vid denna tid känd komiker i fransk film som ofta blev kolerisk och påfrestande i sitt spel. Bäst kanske man minns honom i den dramatiska rollen som kommissarie Matteï i Jean-Pierre Melvilles ödestyngda gangsterdrama Den röda cirkeln.
Den ledande affärsmannen spelad av Phillipe Noiret som här är i början av sin karriär, men redan här demonstrerar sin sällsynta förmåga att aldrig göra en dålig roll.
Efter denna film gjorde Clair två filmer till innan han drog sig tillbaka från aktivt filmarbete. Han avled 1981.