Le déclin de l’empire américain
Regi, manus: Denys Arcand.
Foto: Guy Dufaux.
Klipp: Monique Fortier.
Ljud: Richard Besse.
Musik: François Dompierre, baserad på teman av Händel.
Arkitekt: Gaudeline Sauriol.
Kläder: Denis Sperdouklis.
Produktion: René Malo, Roger Frappier, Pierre Gendron, Corporation Image M&M, National Film Board of Canada med assistans av Téléfilm Canada, Société Générale du Cinema du Quebec, Société Radio-Canada, Kanada 1986.
Skådespelare: Dominique Michel (Dominique), Dorothée Berryman (Louise), Louise Portal (Diane), Genviève Rioux (Danielle), Pierre Cuizi (Pierre), Rémy Girand (Rémy), Yves Jacques (Claude), Daniel Brire (Alain), Gabriel Arcand (Mario).
Svensk premiär: Astoria (Stockholm) 24/4 1987.
Längd: 102 minuter.
Den kanadensiska filmaren Denys Arcand föddes 1941 i Deschambault, en förstad till Quebec. Han växte upp i ett djupt religiöst katolskt hem, men har i vuxen ålder fjärmat sig från kyrkan och dess aktiviteter.
Under studierna i historia vid Montreals universitet gjorde Arcand 1962 sin första kortfilm tillsammans med Denis Héroux och en tid därefter kom han till The National Film Board of Canada. Sina första professionella dokumentärfilmer gjorde han där 1964-65, en triologi om Kanadas pionjärtid och upptäckten av den nordamerikanska kontinenten.
Debuten som spelfilmsregissör kom 1971 med Maudite Gaulette som ej visats här i Sverige. 1973 kom Ordningen är återställd som handlade om en kommunalpolitisk skandal i Montreal och 1974 Gina. Dessa båda filmer har visats i Sverige. Under några år var Arcand främst verksam inom televisionen, innan han 1986 fick sitt stora genombrott med kvällens film Det amerikanska imperiets fall som blev en av kanadensisk films största konstnärliga framgångar genom tiderna. Filmen blev Oscarsnominerad och erhöll FIPRESCI-priset vid Cannesfestivalen.1989 belönades Arcand med juryns pris i Cannes för sin senaste film Jesus från Montreal.
Kvällens film handlar i korthet om fyra medelålders universitetslärare och deras respektive fruar eller älskarinnor. Männen förbereder en gemensam middag allt medan de oavbrutet talar om mat, kvinnors kroppar och sex. Under tiden besöker de fyra kvinnorna ett ”gym” där de oupphörligen talar om diet, sina och männens kroppar samt om sex. När grupperna sedan förenats till middagen för individerna ett av kunskaper och cynismer tryfferat samtal om det mesta utom just erotik. Ända tills en av dem spränger lögnen med ett avslöjande. De svenska kritikerna var övervägande positiva till filmen , här följer några axplock:
”Det amerikanska imperiets fall har talat om sig som en intellektuell film om sex och som en sexfilm om intellektuella. Till detta kan läggas att det är en sexfilm utan sex. Är det också en ointellektuell film om intellektuella? Inte precis. Den är en intressant, kanske till och med insiktsfull, betraktelse över livet såsom det blivit i den bästa av akademiska världar. Inga illusioner skyler längre tvåsamhetens lögner och bedrägerier. Det enda riktigt stabila parförhållandet tycks fortfarande—och mer än någonsin—vara det mellan köttets lust och själens obotliga ensamhet.” [Bernt Eklund, Expressen]
”Det amerikanska imperiets fall är en film som trots sin skenbara enkelhet och sexfixering med viss självironi lyckats leva upp till sin magnifika titel, eftersom den förmår få in fler intressanta vinklar på samhället och dess människor än man först anar. Naturligtvis finns här också en ganska omfattande betraktelse vad det gäller könskampens alla variationer och varianter.” [Hans Schiller, Svenska Dagbladet]
LH