La muerte de un burocrata
Regi: Tomás Guitierrez Alea.
Manus Tomás Guiterrez Alea, Alfredo del Cueto, Ramon F Suarez.
Foto: Ramon F Suarez.
Musik: Leo Brouwer.
Produktion: ICAIC, Kuba 1966.
Skådespelare: Salvador Wood (brorsonen), Silvia Planas (änkan), Manuel Estanillo (byråkraten).
Svensk premiär: 21/10 1988.
Längd: 85 minuter.
En avliden mönsterarbetare begravs under stora hedersbetygelser, och hans fackföreningskort får följa honom i graven. Men när hans änka senare försöker få ut sin pension visar det sig att hon måste kunna visa upp den dödes kort för att få ut sina pengar. Hon försöker få tillstånd att gräva upp honom igen, men det går inte för sig förrän två år efter begravningen. Hon får då hjälp av sin brorson, somsjälv gräver upp kistan. Änkan får sitt kort och brorsonen försöker få sin farbror begraven på nyt. Då börjar de verkliga problemen: hur skall man kunna begrava mannen en andra gång? Det finns ju inga papper på att han är uppgrävd…
Så inleds En byråkrats död som är något så ovanligt (åtmionstone på svenska biografer) som en kubansk fars. Den är regisserad av Tomás Gutierrez Alea, en av Kubas allra främsta filmregissörer.
Alea är född 1928. Som barn fascinerades han av måleri, poesi och musik, liksom av teknik och trollkonster. Han upptäckte snart att allt detta fanns i filmen, och i 17-årsåldern gjorde han sina första försök med en 8 mm-kamera. 1951–53 studerade han filmteknik vid filmskolan Centro Sperimentale i Rom. Tillbaka på Kuba gjorde han 1954 tillsammans med Julia García Espinosa filmen El Megano, en dokumentärfilm om livet som kolare i sumpmarkerna. Den hann bara visas en gång innan den beslagtogs och hamnade i ett arkiv där den återfanns efter revolutionen.
Under Castros revolution organiserade Alea filmsektionen i rebellarmén, och han var med om att grunda ICAIC, det kubanska filminstitutet. 1961 kom hans första spelfilm Historias de la Revolucion som berättar om den underjordiska kampen mot Batista.
1968 regisserade Alea Minnen från underutvecklingens tid som blev hans genombrott utanför Kuba. Den skildrar den kubanska revolutionen sedd genom en ”fiendes”, rikemanssonen Lergios, ögon. 1976 gjordes Den sista måltiden om en adelsman på 1700-talet som i ett plötsligt anfall av religiositet inbjuder sina slavar till påskmåltid, men som efteråt snabbt förlorar sin hastigt påkomna människokärlek, varefter allt för en tid återgår till det gamla innan ett slavuppror så småningom bryter ut.
IS