Hjärtligt välkomna

Den fullständiga titeln på Elem Klimovs debutfilm Hjärtligt välkomna (1964) är Hjärtligt välkomna — Tillträde förbjudet och syftar på en skylt över ingången till ett sommarläger för unga Pionjärer. På ytan är den en rikt underhållande ungdomsfilm, som har gått runt på många internationella festivaler och sovjetiska filmveckor. Men den är också en hejdlös satir i samma anda som hans kortfilmer vid Moskvas filmskola (VGIK): Fästmön, Försiktigt — banalitet och Titta — himlen. Dessa gjorde Klimov känd för ett decennium sedan som ”Sovjets Milos Forman” — eller, vice versa, Forman som ”Tjeckoslovakiens Elem Klimov”.

Klimov är något av ryggraden i den nya sovjetiska filmen, en moralist som tar ställning oavsett hur impopulärt det kan vara. Hans två första filmer var komedier, Hjärtligt välkommen och En tandläkares äventyr (1967), i båda fallen med en tillsats av skarp satir. Han gjorde också två sammanställningsdokumentärer: Sport, sport, sport (1971) och sista delen av Mikhail Romms oavslutade Vanlig fascism (1965), den senare en uppgörelse med personkulten såväl som en historisk överblick över fascismens uppkomst i Europa. Klimovs analytiska blick i dessa dokumentärer förberedde honom för Agonia (1975), ett historiskt porträtt över revolutionsåret 1917 som flera socialistiska kritiker utropat till en milstolpe i sovjetisk film. (Klimov gavs tillträde till arkivsamlingarna över Rasputin och tsar Nikolaus II för att göra denna episka film som uppenbarligen beställts för att högtidlighålla den 60:e årsdagen av Oktoberrevolutionen.) Hjärtligt välkomna är avsedd för vuxna såväl som ungdomar. Förbjudet skyltarna, som sätts ut överallt i lägret av den trångsynte föreståndaren, tar absurda proportioner, en motsägelse av den atmosfär ett sådant ferieläger bör ha. Här finns galenskaper i klass med amerikanska screwball-komedier: plaststatyer av ungdomar som parodierande sovjetisk socialrealistisk skulptur; en mormor som liknar Chrustjev; klumpigt byråkratiska lägerledare som försöker lokalisera en "subversiv" gäst på lägret; samt häftiga visuella skämt tumlande om varandra. Hjärtligt välkomna har redan blivit ett slags inneskämt, en film lika populär idag som när den gjordes.

Noteras bör särskilt filmens tekniska kvalitet. Lägret filmas i ljusa toner för att accentuera dess sagokaraktär. Trickfotografi används bl a när en av pojkarnas mormor flyger genom luften liksom i Vittorio De Sicas Miraklet i Milano. Även om filmen är värdig en Charlie Chaplin eller en René Clair, så är den också tydligt förankrad i traditionen av sovjetisk satir. [Variety 5/7 1978]