Tess

Ett tecken på en stor filmskapare kunde vara hans förmåga att överraska. Att bryta mot förväntningar och ta sig ur den fålla dit uttolkarna förpassat honom, och varifrån de sedan är mycket ovilliga att släppa ut honom. Men utbrytningen måste naturligtvis ske på så sätt att den ger upphov till något värdefullt, den får inte ske enbart för dess egen skull. När Polanskis version av Thomas Hardys roman ”Tess of the D’Urbervilles” (1891) tillkännagavs var det många som var inställda på ett nytt blodbad, denna gång i victoriansk miljö. Men Polanski överraskade. Hans Tess blev en mycket vacker, ibland innerlig, romantisk kärleksfilm. Men här finns naturligtvis återkommande Polanskiska teman — den oskyddade människan som krossas av en grym omgivning, ingen undgår sitt öde.

Hardys roman har filmats tidigare. 1924 gjorde den intressante stumfilmsregissören Marshall Neilan en version med Blanche Sweet, där ändrades slutet till ett lyckligt av dödgrävarna Thalberg och Meyer. David O Selznick drömde länge om att göra en version med Jennifer Jones, men det blev aldrig av. Det fanns vissa planer på att Sharon Tate skulle spela huvudrollen i en version, men hon mördades som bekant 1969. Enligt Polanski var romanen det sista hon läste i livet, och hans film är tillägnad henne.

När filmen spelades in var det ett av de dyraste franska filmprojekten, filmen är trots att man som åskådare tycker sig uppleva en ”engelsk stämning” helt inspelad i Frankrike, främst i Normandie. Inspelningen var lång och komplicerad och som vanligt förföljdes Polanski av otur och tragedier. Under inspelningen avled den engelske fotografen Geoffrey Unsworth, hans uppgift övertogs av fransmannen Christian Cloquet. Denna skarv märks inte i den färdiga filmen, ett mycket gott betyg åt Cloquet som anpassade sig till Unsworths stil.

Hardys roman har undertiteln ”en ren kvinna”. Det Hardy försöker skildra är hur en ung kvinna, vars familj upptäcks ha gamla adliga anor, konfronteras med det omgivande samhället, och där går under. Hon kommer i kontakt med två olika män, och vilken typ av makt de representerar framgår klart på de sätt på vilka de framställs, och även av skådespelarnas fysiska typer. Temat med renhetens och oskuldens undergång och förintande är ett återkommande tema i många av Hardys romaner, och det är även något som ligger Polanski nära. Detta tema återkommer i nästan alla hans filmer, i mer eller mindre dominerande form.

Till huvudrollen i Tess valde Polanski den unga Nastassia Kinski. Hon var vid denna tid i de övre tonåren, och följdaktligen ganska oerfaren för en så krävande roll. Polanski lät henne ”praktisera” i England för att få den rätta accenten och även erfarenhet av jordbruksarbetet. Hon klarade av rollen bra, om en bidragande orsak till detta var Polanskis personliga engagemang i henne är oklart. Men deras ”affär” blev då det begav sig mer omskriven och diskuterad än själva filmen. Kanske var det ett reklamtrick av Polanski som delvis misslyckades då han åter fick åka gatlopp i pressen och som vände bort intresset från filmen.

Tess är en lång film, nästan tre timmar. Polanski, och producenten Claude Berri hade svårigheter att få den distribuerad, bland annat i USA, men efter vissa skriverier av uppskattande kritiker och mun-mot-mun-omnämnadnde blev filmen en framgång, och fotograferna Unsworth och Cloquet fick en Oscar för bästa foto.

Tess är Polanskis senaste riktigt lyckade film, och efter den har han bara gjort två filmer, den oinspirerade äventyrskomedin Pirater och den hyfsade thrillern Frantic. Om det kommer någonting mer av intresse från honom är i dag omöjligt att säga, men då kan man alltid se tillbaka på hans produktion där man kan återfinna några av de senaste decenniernas bästa filmer.

HE