Dansen med Regitze

Den danske regissören Kaspar Rostrup föddes 1940 och debuterade som skådespelare 1966 på Ålborgs Teater. Men han blev snart mer intresserad av regi och svarade för en rad ofta mycket spektakulära uppsättningar på olika scener i Danmark mellan 1968 och 1984, bl a ”Hamlet”, ”Macbeth”, ”Jeppe på berget”, ”Faust”, ”Cyrano de Bergerac” och ”Elefantmannen”. 1981 gjorde Rostrup en uppskattad filmversion av Holbergs ”Jeppe på berget” med Buster Larsen. Filmen erhöll en Bodilstatyett samt flera internationella utmärkelser men den har ej visats på svenska biografer. Sedan 1984 är Rostrup chef för Gladsaxe Teater utanför Köpenhamn, som han förvandlat till en av de mest spännande scenerna i Danmark. Han har kallats ”en trollkarl inom teatern” och han är inte rädd att blanda lustspel med experimentell dramatik.

I filmen Dansen med Regitze möts de två största stjärnorna inom dansk teater- och filmvärld – Ghita Nørby och Frits Helmuth. Paret har i mer än tre decennier tillhört publikens och pressens absoluta favoriter. Ghita Nørby har kallats ”Danmarks sista stora primadonna”. Hon föddes 1935 och kom in på Det Kongeliges elevskola 1954 och har därefter framträtt på Danmarks samtliga teatrar av betydelse. Hon fick sitt genombrott 1960 i ”En doft av honung” och har senare medverkat i bl a ”Ett dockhem”, ”Hamlet”, ”Tribadernas natt”. Här i Sverige kanske vi känner henne bäst från TV-serien Matador och nu senast i Den goda viljan av Bille August. Frits Helmuth kom in på Det Kongeliges elevskola 1950 och slog snart igenom som en lysande, mångsidig karaktärsskådespelare. Han har bl a gestaltat Hjalmar i ”Vildanden”, Strindberg i ”Tribadernas natt” (även i TV-versionen mot Ghita Nørby), Higgins i ”My Fair Lady” samt titelrollerna i ”Macbeth”, ”Faust” och ”Onkel Vanja”.

Rostrup säger själv i en intervju så här om sin film: ”Jag tycker om att jonglera med tiden. Det här med dåtiden och framtiden som möts och korsar varandra har alltid fascinerat mig. Liksom spänningen mellan människors inre och yttre verklighet. Även om en människa utåt sett lever ett vanligt och enahanda liv kan hon ha en storslagen inre värld. Om jag har haft någon förebild så är det John Hustons film Minnen av lycka. Han hade modet att göra filmer där handlingen inte var begränsad till yttre skeenden. Jag vill bevisa att det går att göra film utan att använda den vanliga virila, amerikanska dramaturgin där saker sker i en bestämd ordning för att sedan sluta med ett klimax. Jag använder mig istället av en dramaturgi som är mer intuitiv, kanske mer kvinnlig. Den mesta handlingen sker på ett psykologiskt plan och klimax ligger mitt i filmen.”

Dansen med Regitze blev en mycket stor kritiker- och publiksuccé i Danmark. Även i Sverige var kritikerna överlag mycket positiva. Helena von Zweigbergk i Expressen skriver bl a följande: ”Dansen med Regitze är en varm och ljus kärleksfilm av det lågmälda slaget, men med magi inblåst i vardagligheten. Huvudrollsinnehavarna Frits Helmuth och Ghita Nørby gör något storslaget av det vanliga.”

LH