Eréndira
Regi: Ruy Guerra.
Manus: Gabriel Garcia Márquez efter hans egen novell ”La increible y triste historia de la candida Eréndira y su abuela desalmada”.
Foto: Denys Glerval.
Musik: Maurice Lecoeur.
Klipp: Kenout Peltier.
Arkitekt: Pierre Gadiou, Rainer Chaper.
Produktion: Alain Queffelean. Films du Triangle, Films A2, Cine Qua Non, Atlas Saskia Film. Frankrike/Mexiko/Västtyskland 1982.
Roller: Irene Papas (farmodern), Claudia Ohana (Erendira), Xichael Lonsdale (senatorn), Oliver Wehe (Ulises), Rufus fotografen), Blanca Guerra Ulises' mor), Pierre Vaneck (Ulises’ far), Ernesto Gomez Cruz (specerihandlaren), Carlos Cardan (smugglaren), Humberto Elizondo (Blacaman), Jorge Fegan (kommendanten), Francisco Mauri (brevbararen), Sergio Calderon (lastbilschauffören), Martin Palomares (tjänsteman i konvojen), Salvado Garcini (narren), Tomas Deldado Leal (brevbärare), Felix Bussio Madrigal (fästmannen), Juan Antonio Ortiz Torres (musikern), Carlos Galderon (missionären), Rene Barrera (indisk chef), Leonor Llausas, Maristell Abrossi (prostituerade), Lazara Delgado, Lali Roffiel, Natalie Eckelkamp (nunnor), Rudolfo Carrillo, Fernando Garcia Ortega (soldater), Gaspar Humberto Mena Escobar (vakten), Eduardo Danel (smugglarchaufför), Delia Casanova (berätterskan).
Svensk premiär: 6 december 1985.
Längd: 104 minuter.
”Erendira höll på att bada sin farmor när hennes olyckas vind började blåsa.” Med dessa olycksbådande ord inleds Ruy Guerras film Erendira, som Filmstudion visar i kväll. Och det går mycket riktigt illa för den stackars Erendira. I filmens början lever hon i ett underligt gammalt hus där hon slavar för sin farmor. En kväll somnar hon, utmattad efter dagens slit, ifrån ett tänt ljus, och nästa morgon finns det bara aska kvar av huset. Erendiras farmor konstaterar krasst att flickan kommer att vara betalningsskyldig under resten av sitt liv, och beslutar att prostituera sin sondotter för att få igen något av det hon förlorat. Den arma Erendira blir tvungen att resa land och rike runt och ligga med oräkneliga man medan farmodern lägger beslag på inkomsterna.
Filmens regissör, Ruy Guerra, föddes 1931 i Lourenço Marques i Moçambique. Han studerade vid filmskolan i Paris i början av 1950-talet. Han arbetade sedan som regiassistent i Paris under några år innan han 198 för ett tag slog sig ned i Brasilien. Där regisserade han de två filmer som sägs ha startat Cinema Novo-rörelsen, Os Cafajestes (1962) och Os Fuzis (1964). Han har sedermera arbetat omväxlande i Frankrike, i Moçambique och i Latinamerika. 1978 hjälpte han Moçambique att bygga upp ett eget filminstitut.
Erendira är gjord efter en novell av ingen mindre än nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez, som faktiskt från första början såg historien mer som en film än som litteratur och därför först skrev ned den som ett filmmanus, men sedermera ändrade den till en novell. Idén till historien fick han vid sexton års ålder under en resa i Karibien, där han mötte en kringresande bordell dar en elvaårig flicka bjöds ut av en äldre kvinna. De stannade bara i tre dagar, men gjorde ett djupt intryck på den unge Garcia Marquez.
Med tanke på den brutala bakgrunden skulle man kunna tro att Erendira är en krass och prosaisk historia. Men då har man inte räknat med Garcia Marquez’ flödande fantasi. Handlingen i Erendira ligger långt ifrån den hårda verkligheten. Erendira har i stället blivit en sällsam saga, fylld av drömmar, fantasi och mystik på äkta marqueziskt manér.
IS