Personal Services
Regi: Terry Jones.
Manus: David Leland.
Foto: Roger Deakins.
Musik: John Duprez samt ”Mary’s Boy Child” av Jester Hairston framförd av Jimmy Helms; ”Bless This House” av May Brahe, Helen Taylor framförd av John Parry.
Klipp: George Akers.
Scenografi: Hugo Luczyc-Wyhowski.
Produktion: Tim Bevan, Zenith med ekonomiskt stöd av British Screen, England 1987.
Roller:
Svensk premiär: 20/11 1987 Filmstaden 7 (Stockholm).
Längd: 105 minuter.
”Avslagen, smakfattig snarare än smaklös och utan den minsta uppiffande krydda. Möjligen vill Jones visa att dessa tämligen milda perversioner beror på en kärlekslös värld, men det visste vi ju sedan tidigare. Slafsig mer än nödvändigt är han själv i sitt berättande, som saknar såväl struktur som logisk redigering. Ibland misstänker man att någon blandat ihop filmens rullar, men röran beror nog helt enkelt på att Jones inte riktigt vetat vad han ville eller ens vilken genre han valt att berätta i.” [Hans Schiller i SvD]
Herrarna skildras kärleksfullt och ömsint, inte – som annars är brukligt – som perversa idioter… Personal Services driver alltså friskt med mänskliga beteenden, utan att för den skull driva med människorna. Vilket gör detta till en inte bara rolig, utan också sympatisk film.” [Jan-Olov Andersson i AB]
”Men filmen tillhör med hull och hår naturligtvis Julie Walters, som är inget mindre suverän i sin tolkning av denna märkliga bordellmamma. En balans – mellan voyeurism och grodperspektiv, inlevelse och distans – som är högst tilltalande.” [Maaret Koskinen i DN]
Kvällens film handlar om den tuffa och frispråkiga Christine Paynter som vid sidan av servitrisjobbet hyr ut rum till prostituerade. När hon en dag inte har pengar till sin egen hyra, tvingas hon betala in natura till hyresvärden. Ur detta föds sedan idén att starta ”eget”, men hon inser att hon är bättre lämpad att leda konsterna än att själv utföra dem. Och snart kan hon erbjuda allt som kan tillfredställa prydliga mäns innersta förbjudna önskningar. Allt inbäddat i en behaglig och hemtrevlig miljö, där man som avslutning på äventyret serveras en kopp te. Filmen är, som det heter, ”based on a true story”. I verkligheten hette hon Cynthia Payne (i TV intervjuad av Stina Dabrowski) och avtjänade i början av 1980-talet ett fängelsestraff för sin verksamhet. Hon fick då stor uppmärksamhet i press och TV, dessutom utkom hennes memoarer som inspirerat kvällens regissör och manusförfattare. För manuset svarar David Leland, och för er som såg vårterminens film Om du ändå vore här är han kanske bekant. Där stod han även för regin. Det har sagts att huvudpersonen Linda i Om du ändå vore här skulle vara kvällens bordellmamma som ung.
Nåväl, Terry Jones, som de flesta av oss förknippar med Monty Phyton, står för regin av Personal Services. Som regissör började han redan 1975 (tillsammans med Terry Gilliam) med Monty Python and the Holy Grail, och gjorde senare Life of Brian, Meningen med livet och utan Monty Python-gänget i Erik the Viking.
Då återstår bara att säga att kvällens film är ”dis……gusting”.
MN