Die freudlose Gasse
Tyskland 1925.
Regi: G W Pabst. Manus:Willy Haas efter Hugo Bettauers roman. Foto: Guido Seeber, Curt Oertel, Walter Robert Lach. I rollerna: Asta Nielsen (Maria Lechner), Greta Garbo (Grete Rumfort), Werner Krauss (Fleishermeister), Valeska Gert (Frau Greifer), Jaro Fürth (hovrättsråd Rumfort), Agnes Esterhazy (Regina Rosenow), Einar Hanson (löjtnant Davy, USA).
Asta Nielsen upphöjde filmen till konst. Året var 1910. Platsen Danmark. Hon och Urban Gad var besvikna på den danska teatern. Hon ville bli skådespelerska på scenen, han regissör. Men de gamla etablerade stjärnorna släppte inte in nykomlingar. De två ville göra något som visade att de faktiskt kunde, att de hade talang. För lånta pengar gjorde de en film – Afgrunden. I ett slag förändrades filmhistorien.
Filmen, som tidigare betraktats som en form av taskspeleri, något som riktiga skådespelare inte bevärdigade sig med, måste nu tas på allvar. Asta Nielsens spel på den vita duken var så starkt och grep publiken så till den grad att man måste erkänna att detta nya, konstiga, mekaniska medium faktiskt kunde användas för att uppnå ett konstnärligt uttryck.
Asta Nielsen och Urban Gad flyttade snart till Tyskland där marknaden och möjligheterna var större. I en lång rad filmer växte hon till filmens första världsstjärna. Femton år efter debuten, 1925, var hennes stjärna dalande. Många andra trängdes på stjärnhimlen eller var på väg upp. Bland andra en Greta Gustafsson från Stockholm.
Hon hade slagit igenom i Mauritz Stillers Gösta Berlings saga. Hon hade tagit namnet Garbo, på Mimi Pollacks förslag. Stiller ville göra en internationell karriär och tog henne med på en resa till Istambul och ett filmprojekt finansierat av ett tyskt bolag. Under förberedelserna för filmen gick bolaget i konkurs. De for till Berlin där de levde flott fast utan pengar. Situationen räddades då en ung tysk regissör, P W Pabst, ville ha med den nittonåriga Garbo i en film, Die freudlose Gasse, en film där redan Asta Nielsen var rolbesatt. Stiller förhandlade upp gaget så det räckte till hotellräkningen. En blyg och nervös Garbo påbörjade en tysk karriär. Den hade nog fortsatt. Berlin var då centralpunkten för europeisk kultur, en lämplig bas för en filmstjärna. Garbos tyska karriär hade nog fortsatt om inte…
Louis B Mayer, en av de största amerikanska filmmogulerna, kom samtidigt till Berlin under en europeisk rundtur. Han fick se Gösta Berlings saga. Med den sanne showmannens instinkt tänkte han: ”Den regissören måste jag ta med till Hollywood.” Stiller, som alltid en hård förhandlare, ställde ett krav – Greta Garbo skall få följa med. Motvilligt accepterade Mayer.
Fortsättning följde.
NB