My Darling Clementine
USA 1946.
Regi: John Ford. Manus: Samuel G Engel och Winston Miller efter en berättelse av Sam Hellman baserad på en bok (”Wyatt Earp, Frontier marshall”) av Stuart N Lake. Foto: Joseph P MacDonald. Musik: Alfred Newman. I rollerna: Henry Fonda (Wyatt Earp), Linda Darnell (Chihuahua), Victor Mature (Doc Holliday), Walter Brennan (Old Man Clanton), Tim Holt (Virgil Earp), Cathy Downs (Clementine), Ward Bond (Morgan Earp).
”I am a director of Westerns”. På detta sätt presenterade sig John Ford 1950 vid ett möte i den amerikanska regissörsföreningen. Detta sätt att se sig själv säger något om vad Ford själv tyckte var viktigt under hans långa bana. Ford kom till Hollywood på 1910-talet. han började som assistent hos sin broder Francis Ford, som hade en relativt framgångsrik karriär som västernhjälte. Denna broder skulle senare ofta återkomma som gammalt, skäggigt, ofta berusat, original i John Fords filmer. I My Darling Clementine spelar han den gamle soldaten Dan.
John Ford gjorde sin första film 1914 och bland annat samarbetade han mycket med västernstjärnan Harry Carey. På 1920-talet ökade Fords prestige och han gjorde alla sorters filmer. 1939 återvände han till västernfilmen med Dilligensen som gjorde en stjärna av John Wayne, en skådespelare som sedan ofta skulle återkomma i Fords filmer.
My Darling Clementine är en av många filmer som behandlar Wyatt Earp och dennes bröder, tillsammans med Doc Holliday och deras uppgörelse med Clanton-klanen vid O K Corrall i Tombstone. Denna händelse har för länge sedan fått mytiska dimensioner, en av dess grundingredienser är kampen mellan gott och ont. Vad som egentligen hände förlorar sig i historiens dimma. Ford hävdade själv att han träffat Earp på 1920-talet och att filmen bygger på dennes uppgifter. Kanske det, men Earp var förmodligen sedan länge fången i sin egen myt.
Men det historiska är inte alltid så viktig, utan det är den konstnärliga gestaltningen som tar sin utgångspunkt i en historisk händelse som är det väsentliga. My Darling Clementine är en av Fords mest genomarbetade filmer. Här finns många av ingredienserna i hans konstnärliga personlighet: Drömmen om Amerika som möjligheternas land, pionjärandan där nästan allt är möjligt, att det goda kan besegra det onda, familjen och lojalitet gentemot denna som samhällets grundbult, vänskapen mellan män samt konsten som en viktig ingrediens i livet – här representerad av vismelodier och en försupen Shakespeareaktör.
HE