Sheriffen

Västernfilmen hade länge inte någon större prestige. Kritiker hade, och har delvis fortfarande, för sig att filmkonst består av dokumentärfilmer eller ryska propagandafilmer. Detta ändras lite grand med High Noon som uppnådde stor ekonomisk och kritisk framgång. Gary Cooper vann en Oscar för sin huvudroll och filmen har sedan dess behållit ett gott rykte som konstnärligt värdefull västernfilm.

Nu är inte High Noon en typisk västernfilm, åtminstone om man ser den i relation till samtidens västernfilm som ofta var enkla berättelser. Historien i filmen berättar om Will Kane som på sin bröllopsdag nås av beskedet att en av honom inburad bov släppts på fri fot och tänker hämnas. Hur Kane löser de problem han nu ställs inför är filmens historia. Det är en mycket koncentrerad berättelse. Den tid det tar att visa filmen är också den tid som filmens handling tar. Detta understryks genom de många klockor som visas i bild och som driver handlingen fram mot det ödesdigra tolvslaget – High Noon. Sättet att använda en kommenterande ballad var också stilbildande.

Producenten Stanley Kramer har nog fått lite oförtjänt dåligt rykte. Han har alltid varit samhällsengagerad, om än på ett amerikanskt sätt. Han har ofta tagit upp (åtminstone i USA) kontroversiella ämnen, ibland på ett lite kantigt sätt. Men det går inte att frånta Kramer insatsen att genom att balansera mellan filmmediets oundvikliga kommersiella villkor och en vilja att diskutera problem i samhället åstadkommit flera bra och underhållande filmer, t ex Dom i Nurenberg (1961) om rättsprocessen mot nazisterna efter 2:a världskriget.

High Noon har också ett mycket genomarbetat och välkonstruerat manus, skrivet av Carl Foreman, som sedan haft mycket skiftande öden inom filmvärlden. Kanske är det Foremans manus som gör High Noon till en av regissören Fred Zinnemanns bästa filmer, hans senare produktion är ibland både tung och pretentiös.

High Noon är inte minst skådespelarnas film. Gary Cooper fick i huvudrollen ett nytt genombrott i en haltande karriär. Många biroller är besatta med fina typer som Lee Van Cleef och Jack Elam. Den senares replik när han släpps ur fängelset efter att ha sovit ruset av sig är bara den värd ett besök på Filmstudion.

HE