Tecknade filmens rötter

Det var filmkamerans förmåga att fånga fantasin som satte igång filmkonsten strax före sekelskiftet. Närvarande på den första offentliga filmvisningen, den som bröderna Lumière hade 27 december 1895, var en trollkarl från teaterscenen – George Méliès. När han såg de numera så berömda scenerna – arbetarna lämnar fabriken, ett tåg anländer till stationen och de andra – tyckte han att detta kunde vara något att visa för publiken i mellan akterna på teatern.

Han skaffade en filmkamera och spelade in scener från staden. Legenden förtäljer att när han en gång filmade ett torg så hakade kameran upp sig. Det dröjde en stund innan han fick igång den igen. När han senare såg den framkallade filmen upptäckte han till sin förvåning hur en buss på torget plötsligt förvandlades till en likvagn. Under den tid kameran stod still hade bussen ersatts av likvagnen. På filmen skedde bytet snabbare än ögat hinner uppfatta.

Méliès var illusionist. Han förstod den fulla innebörden av den effekt han upptäckt. Det ledde till att han började göra en stor mängd fantasifilmer där han utvecklade alla sorters filmtrick. På köpet blev han den förste filmregissören och skapade spelfilmen. Men vad han kanske inte insåg var att hans upptäckt också utgjorde grunden för en helt annan typ av film – animationsfilmen.

Just tekniken att fritt manipulera med tiden genom att exponera filmen ruta för ruta och ändra vad som är framför objektivet mellan exponeringarna är grundläggande för alla sorters animerad film.

Filmstudion visar i kväll en serie filmer av föregångarna till den tecknade filmen, några av de tidiga och stilbildande verken liksom några tecknade filmer från den tidiga ljudfilmsepoken.

NB