Den vita filmen

”Den vita filmen handlar också om en mycket känslig person. Han känslighet har förstås helt andra orsaker än Julies, men filmen handlar om en ytterst känslig man.

Den skiljer sig väldigt mycket från Frihet – Den blå filmen. Manuset är annorlunda, och den är gjord på ett annat sätt. Det är tänkt att vara en komedi, men så rolig trycker jag inte att den är. Jag har klippt bort det mesta av det som skulle föreställa roligt men inte var speciellt roligt.

Den vita filmen handlar om jämlikheten som motsägelse. ”Jämlikhet” är ett begrepp som vi förstår, det handlar om att vi alla vill vara jämlika. Men jag menar bestämt att detta inte är sant. Jag tror inte att någon egentligen vill vara jämlik. Alla vill vara mera jämlika. I Polen brukar man säga att de finns de som är jämlika och de som är mera jämlika. Man brukade säga så under kommunisttiden, och det gör man nog fortfarande.” [K om K s 200]

Karol är en polsk frisör som lever i Paris. Hans fru beviljas skiljsmäss på grund av Karols impotens. Så småningom återvänder Karol till Polen, och genom skumma och hänsynslös affärer blir han rik, och vill använda sin rikedom till en raffinerad hämnd på sin fru, men det går inte som han tänkt sig.

Dolda samband

I Kieslowskis filmskapande finns det många samband mellan hans olika filmer, inte bara mellan de som ingår vissa serier. Den vita filmen, är som Kieslowski säger en komedi, och den anknyter på fler sätt till den mest komisk del av Dekalogen, den tionde delen. I båda filmerna spelar komplicerade och invecklade affärstranskationer en viktigt roll, där den som är hänsyslösas vinner.

Men likheten mellan filmerna sträcker sig länge än så. I Dekalogens tioend del spelas de två bröderna som ärver en värdefull frimärksamling av Jerzy Stuhr och Zbigniew Zamachowski, och de spelar även bröder i Den vita filmen. Dessa likheter kan naturligtvis också för den slutliga tolknigen av Den vita filmen, men det är nog en yrkeskada hos något äldre filmskribenter, som är uppväxta med auteurbegreppet att alltid försöka hitta gemensamma nämnare i en filmregissörs verk. Kieslowski inbjuder också till att tolka, ibland kanske övertolka, hans verk.

Den vita filmen är, som Kieslowski själv säger, inte en komedi. Men i så fall är det en i grunden mycket tragisk historia, med komiska inslag. Hela sekvensen med Karols något komplicerade återvänande till sitt hemland är fylld av underfundig humor, inte minst Karols replik när han inser att han faktisk äntligen är hemma.

HE