Un’ anima divisa in due
Regi: Silvio Soldini. Manus: Silvio Soldini, Roberto Tiraboschi. Foto: Luca Bigazzi. Klipp: Claudio Cormio. Musik: Giovanni Venosta. Scenografi: Elvezio V.D. Meijden, Sonia Peng. Producent: Roberto Sessa. Produktion: Aran SRL, Mod Films SA, Pic Films SA, Italien/Frankrike/Schweiz 1993.
I rollerna: Fabrizio Bentivoglio (Pietro Di Leo), Mària Bakò (Pabe), Philippine Leroy-Beaulieu (Miriam), Jessica Forde (Hélène), Felice Andreasi (Savino), Silvia Mocci (Lidia), Edoardo Moussanet (den lille Tommaso), Zinedine Soualem (Abid), Sonia Gessner (advokat Petrelli), Patrizia Punzo (tjuven).
Svensk premiär: 94-10-07 Zita – Folkets Bio (Stockholm).
Längd: 128 min.
Pietro Di Leo är varuhusdetektiv på ett stort varuhus i Milano. Han är frånskild och lever ett inrutat liv. Sin femårige son träffar han bara på helgerna. Han känner sig ensam och otillfredsställd.
En dag träffar han den zigenska flickan Pabe. Hon är en av de som snattar i varuhuset och tigger på gatan utanför. Vanligtvis är Pietro misstänksam mot nya människor, men i mötet med Pabe väcks hos honom en nyfikenhet på ett liv så olikt hans eget att misstänksamheten försvinner. Ömsesidig förälskelse uppstår.
Deras respektive världar visar sig vara oförenliga. De beslutar sig för att lämna Milano och tillsammans ger de sig iväg längs den italienska kusten med sin kärlekssaga och med drömmen om ett nytt liv i bagaget.
En kluven själ är Silvio Soldinis andra långfilm. Sin första gjorde han 1990 – L’aria serena dell’Ovest. Den blev en publiksuccé och vann flera priser vid internationella filmfestivaler. Om En kluven själ säger regissören själv: ”Det jag i första hand är upptagen av är att försöka göra historien i filmen så trovärdig som möjligt. En kluven själ är mycket olik min förra film. Denna gång hade jag en vilja att inte avlägsna mig från rollpersonligheterna, att inte se dem på avstånd så som jag hade gjort tidigare. Förut ville jag hellre tala om annat än att gå in i deras psykologi. Nu ville jag delta. Jag ville vara nära personerna i filmen, inte ovanför dem som i vissa amerikanska filmer, utan väldigt nära. Och jag hoppas att detta framgår i filmen.”
Trovärdigheten Soldini talar om rådde det skilda uppfattningar om bland svenska filmkritiker. Expressen (Bernt Eklund, 7:e okt 1994) hade ”Trovärdig kulturkrock” som rubrik i deras recension, medan Aftonbladet (Jan-Olov Andersson) samma dag rubricerade filmen som ”Inte trovärdig”. Någonstans däremellan lade sig Arbetet (signerad S E O, 14:e maj 1995), som skrev ”Outforskad trovärdighet” som rubrik.
Det må vara hur det vill med den saken: filmen har ett angeläget innehåll. Som Nöjesguiden (Johan Croneman, okt. 1994) skrev: ”En kluven själ är inget debattinlägg, utan ett fullödigt konstverk som valt att inte väja för dess inneboende svårigheter och utmaningar. Men det är samtidigt omöjligt att bortse från den oerhört aktuella tematiken. En film för oss alla.”
LW