Frihet – den blå filmen

”Blått, vitt, rött: frihet, jämlikhet, broderskap. Det var Piesios (Kieslowskis manusmedarbetare Krzysztof Piesiewicz) idé. När vi nu hade gett oss på att filma tio Guds bud, varför då inte försöka med ”Frihet, jämlikhet, broderskap” ? Varför inte försöka göra en film där Dekalogens vördnadsbjudande utsagor sätts in i ett större samanhang? Varför inte försöka ta reda på vilken funktion tio Guds bud har idag, vilken inställning vi har till dem och hur orden frihet, jämlikhet och broderskap fungerar idag? På ett helt och hållet mänskligt, privat och personligt plan, alltså inte på ett filosofiskt och än mindre på ett politiskt eller samhälleligt plan. Västvärlden har förverkligat dessa tre begrepp på det politiska eller samhälliga planet, men på det personliga planet ser det helt annorlunda ut. Och det var därför som vi funderade på de här filmerna

Blått är frihet. Naturligtvis är det jämlikhet också. Och det kan lika gärna vara broderskap. Men filmen Frihet – Den blå filmen handlar om frihet, den mänskliga frihetens ofullkomlighet. Hur långt sträcker sig vår frihet?” [K om K, s 196]

Julie förlorar sin man och sin dotter i en bilolycka. Hon försöker kapa alla band till det förflutna, inte minst till makens musik. Han var en berömd kompositör som vid olyckan höll på med ett stort verk om Europas enande. Men det är inte lätt att leva totalt fri, även om Julie verkligen försöker.

Preisners musik

I Den blå filmen spelar musiken en mycket viktigt roll, det är väl mer eller mindre underförstått att Julies döde mans kompsitioner tillhör de främsta i Europa, annars skulle man knappast erhålla uppdraget ett skriva en hymn till Europas enande. Musiken till alla Kieslowskis filmer från och med Det nakna ansiktet har skrivets av Zbignew Preisner. Hans musik har nästan blivit synonym med Kieslowskis filmer, även om han skrivit musik till andra regissörers filmer, som Louis Malle och Kieslowskis polska kollega Agnieszka Holland. Kieslowski och Preisner sammarbetar intensivt vid filmernas tillkomst. Preisner deltog i arbetet när filmerna växte fram. Det kan var en orsak till att hans musik upplevs som så riktig och rätt som komplement till Kieslowskis bilder. Nu skall det även sägas att det finns en och annan som upplever Preisener musik som svulstig och uppblåst, utan någon egentlig substans. Alla är naturligtvis i sin fulla rätt att tycka vad de vill om vad de vill. Följaktligen har jag även rätt att ha min åsikt om de som inte gillar, eller förstår Preisners musik.

HE