Ödets nyck

”Jag vet faktiskt inte varför det inte dök upp några egentliga skildringar av sjuttiotalets Polen inom de övriga konstarterna. Inte ens i litteraturen kunde man hitta någon ordentlig skildring, och litteratur är lättare att åstadkomma än film. Litteraturen är inte i lika stor utsträckning föremål för censur, även om enskilda författare och enskilda böcker kan vara det. Andå erbjöd filmen de bästa skildringarna av sjuttiotalets Polen. Mot slutet av detta årtionde insåg jag att våra skildringar hade sina begränsningar, att vi hade kommit så långt vi kunde komma och att det inte var lönt att skildra den här världen längre.

Detta sätt att tänka resulterade bland annat i Ödets nyck, som inte längre beskriver den yttre världen utan snarare den inre världen. Det är en skildring av de makter som griper in i vårt öde, som leder oss i en eller andra riktningen.

Som vanligt tycker jag att filmens grundläggande brister finns i manuskriptet. An idag gillar jag idén – den rymmer mycket och är spännande. Jag tycker bara inte att den togs till vara på något tillfredställande sätt, den här idén med tre möjliga slut – varje dag står vi inför ett val som kunde innebära slutet på livet, men det är vi fullständigt omedvetna om. Vi kan aldrig riktigt veta vilket öde som är vårt. Vi vet inte vad slumpen har i beredskap åt oss – ett öde i form av en plats, en social tillhörighet, en yrkeskarriär eller det arbete vi uträttar.I den känslomässiga sfären äger vi mycket större frihet än så. I den sociala sfären är vi i hög grad underkastade slumpen: det finns saker som vi helt enkelt måste göra, eller också måste vi vara de vi är. Vilket i och för sig beror på generna. Det var tankar som dessa som upptog mig medan jag gjorde Ödets nyck. [K om K, s 105]

Alla har vi säkerligen någon gång funderat över varför vårt liv blev som det blev. Hade det kunna bli annorlunda? Säkerligen. Och vi funderar över de små detaljerna som kanske kunde ha fått avgörande betydelse för vårt livs utveckling. Om man tagit till höger eller vänster i ett gathörn vid en viss tidpunkt, och så vidare. Eller om man hunnit med ett tåg, eller inte. Det är detta som är utgångspunkten för Ödets nyck. I tre olika berättelser skisserar Kieslowski tre olika händelseförlopp. Men med samma huvudperson, men vars liv utveklas helt olika beroende på om han hinner med tåget eller inte. Witek, huvudpersonen, uppför sig enligt Kieslowski alltid oklanderligt, och när han blir pressad, eller tvingas göra saker som strider mot hans samvete, gör han uppror. Filmen gjordes 1981 men förbjöds av den Polska censuren. Filmen frisläpptes först 1987. Sin svenska premiär fick filmen 1989.

HE