Förvisningen

Att stort slå igenom med sitt debutverk, bli hyllad och tilldelade olika priser kan för den fortsatta konstnärliga verksamheten medföra tunga, ibland orimliga krav. Det skapas snabbt mängder av förväntningar, några vill ha en upprepning av det hyllade verket (Del II etc), andra vill ha något helt annorlunda (eller kanske inte).

Den ryske regissören Andrei Zvyagintsev slog igenom stort med filmen Återkomsten, 2004. Det var en berättelse om en splittrad familj där fadern efter lång frånvaro återvände och tog med de två sönerna på en bilfärd. Detta var Zvyagintsevs första långfilm, han hade tidigare arbetat inom teatern och TV och gjort en del reklamfilmer.

Efter den stora framgången var det många som såg fram emot hans nästa film. I dagens filmvärld är det snarare så att det finns alldeles för många regissörer där man önskar att de inte ens fått göra sin första film. 2007 var det så dags för Förvisningen, åter en film om en familj med många spänningar, den manliga huvudrollen spelas av Konstantin Lavronenko som spelade fadern i Återkomsten. Den kvinnliga huvudrollen spelas av svenska Marie Bonnevie. Hon träffade Zvyagintsev när han var i Sverige för att ta emot en Guldbagge för bästa utländska film. Han trodde att hon var fransyska efter ha sett henne i filmen Jag är dina, med Gérard Depardieu.

Bonnevie lärde sig ryska utan att förstå vad hon sa, men i filmen är hon dubbad.

Hos Zvyaginstsev finns det något svårdefinerbart som upplevs som mycket ryskt. Svårmod och ödsliga landskap som en återspegling av själslig ensamhet. En förebild som ofta nämns är Andrej Tarkovski, som alltid tas fram när man diskuterar konstnärlig rysk film. Zvyaginsev nämner ofta Tarkovskij som en av sina stora förebilder som filmskapare. Även om det går att spåra inslag från Tarkovskij i hans filmer har Andrei Zvyaginstsev med hittills bara två filmer lyckats skapa en alldeles egen värld.

HE