Mitt hjärtas förlorade slag

Mitt hjärtas förlorade slag är något så ovanligt som en fransk remake av en amerikansk film – desto vanligare är ju amerikanska, urvattnade versioner av franska succéer. Men denna gång rör det sig om James Tobacks kult-thriller Fingers (1978), med Harvey Keitel i en tidig roll som musikalisk maffiakille i New York.

I Jacques Audiards (som tidigare gjort Se männen falla och Den diskrete hjälten) version är handlingen överflyttad till dagens Paris. Anti-hjälten Tom Seyr är en hantlangare i fastighetsbranschens smutsigaste avkrokar, som också försörjer sig som skuldindrivare åt sin ljusskygge amoraliske maffiafader.

Tom bor i en flott parislägenhet, umgås med sina framgångsrika mäklarkollegor, festar och dejtar vackra kvinnor. Dessutom drömmer han om att gå i sin döda mors fotspår och bli konsertpianist, något som är på väg att bli en besatthet hos honom. Till sin hjälp tar han en sträng, kvinnlig kinesisk musiklärarinna som ger honom pianolektioner i jakten på denna dröm, där musiken fungerar som ett sätt att återknyta till modern för första gången sedan hennes död.

Audiards film är en originell skapelse, ”ett intimistiskt psykodrama sammanfört med en kriminalhistoria.”(Jan Aghed, Sydsvenskan). Flera svenska recensenter var mycket positiva, som t.ex. Kerstin Gezelius i Dagens Nyheter: ”Det här är filmen pastischmakarna drömde om att göra men trodde att det var för sent på jorden för att göra. En sann noir. Ett existentiellt drama med intensiv energi, tät atmosfär, intelligent humor och skådespelarprestationer som kommer att bli klassiska.”

BB-n