A fost sau n-a fost?
Rumänien 2007. Regi och manus: Corneliu Porumboiu. Foto: George Dascalescu. Musik: Rotaria.
I rollerna: Mircea Andreescu, Teodor Corban, Ion Sapdaru, Christine Ciofu, Luminita Gheoghiu, Luden Iftime. Längd: 90 min.
Vad skall vi egentligen med historien till? Har den någon annan funktion än att ge försörjning och akademisk karriär till ett antal personer. Så kallade ”historiska experter” som framträder på olika sätt och vill kasta ljus över händelser i förfluten tid bör alltid bemötas med stora doser av skepsis. Någon objektiv kunskap finns inte inom detta område. Frågorna: Vad var det som hände? Hur tolkar vi det? Varför skall vi försöka tolka det? Spelar det som skett tidigare någon roll idag?
Kring 1990 föll flera diktaturer samman i Östeuropa. Att dessa gräsliga samhällssystem försvann var bara bra. Med bara lite gnutta faktainsammling borde all nostalgi bli omöjlig. Rumänien hade utvecklats till ett gigantisk familjeföretag, och hade det inte fallit sönder hade de säkerligen blivit ett arvsrike, som andra kommunistiska diktaturer.
16 år efter diktatorns fall bestämmer sig en producent på ett mindre TV-bolag att anordna en diskussion om vad det var som hände när diktatorn störtades, och hur den egna lilla orten berördes. Producenten bjuder in en lärare och historiker, och en annan person som brukar vara jultomte. Tittarna får medverka per telefon.
Ur en artikel av Jenny Aschenbrenner i DN 20/1 -07: ”Corneliu Pourumboiu fick idén till sin film från ett alldeles autentiskt tv-program som sändes i den lokala tv-stationen i hans egen barndomsstad Vaslui, där även filmen är inspelad. I programmet försöker man slå fast vad som egentligen hände: var det en revolution eller inte? Fanns det verkliga hjältar? Och precis som i filmen blev den självutnämnde hjälten, en lärare, hånad av en tittare som ringde in och påstod att läraren varit full som en kastrull under hela revolutionsdagen.
– Jag blev väldigt tagen av programmet. Först skrattade jag, sedan blev jag nervös och till slut var jag tvungen att stänga av.
– Nu kan jag känna att jag tillhör en vilsen generation, mitt emellan de äldre som var med på riktigt under kommunisttiden och revolutionen och de unga som har en helt annan förmåga att utnyttja friheten – de lär sig språk och reser runt i världen.”
HE