Barnhemmet

Den som avfärdar denna film som ännu en vanlig skräckis gör sig själv en stor otjänst. Visserligen så innehåller den en del scener som nog är bland det mer skrämmande vi sett på duken på länge. Skillnaden är det att i Barnhemmet, till skillnad från flertalet skräckfilmer ute på marknaden just nu, finns en djupare tanke bakom alla kusligheter vi får se.

Allt inleds mycket idylliskt. En familj återvänder till det numera nerlagda barnhem där mamman i familjen växte upp innan hon blev bortadopterad. Familjen har som mål att starta upp barnhemmet på nytt som skola för barn med särskilda behov. Allt verkar gå som planerat tills den unge sonen försvinner under mystiska omständigheter under en invigningsfest som man har annordnat på hemmet. Till saken hör att sonen under en längre tid har "umgåtts" med några vänner som bara han själv kunnat se…

Barnhemmet skiljer sig från många av dagens filmer i skräckgenren då det känns som om manusförfattaren haft lite större ambitioner. Han har helt enkelt lagt ner tid på att utveckla en riktigt kuslig spökhistoria, i vilken det finns en icke naturvetenskaplig logik bakom alla händelser samt ett slut som är ett riktigt snyggt resultat av den berättande handlingen.

En film vi varmt rekommenderar alla seriösa skräckfilmsälskare att se på stor duk!

PS / TS