USA 1998. Regi: Joel Coen. Manus: Ethan Coen, Joel Coen. Producent: Ethan Coen. Foto: Roger Deakins. Musik: Carter Burwell.
I rollerna: Jeff Bridges (The Dude), John Goodman (Walter Sobchak), Julianne Moore (Maude Lebowski), Steve Buscemi (Donny), David Huddelston (The Big Lebowski), Philip Seymour Hoffman (Brandt), Tara Reid (Bunny Lebowski), Peter Stormare (Ulee Kunkel), Flea (Nihilist), Jack Kehler (Dudes hyresvärd), John Turturro (Jesus Quintana), Sam Elliott, m.fl. Längd: 117 min.
"Det är en märklig historia med flickor som sjunger och surrealistiska drömmar. Musik från 60-talet med jättedåliga dansnummer med bowlingklot och valkyrior. De som har sett den förstår inte så mycket av den. Jag förstår inte så mycket av den."
[Peter Stormare försöker förklara The Big Lebowski]
Det är ingen idé att försöka ge en resumé av handlingen i The Big Lebowski. Det är inte svårt att följa med i det som händer på filmduken, men alla plötsliga vändningar och nya vinklar gör en enkel historia till en trasslig härva om man försöker reda i den. Bröderna Coen tycks arbeta utan några givna regler när de skriver filmmanus. Där finns karaktärer som skulle passa bättre i en tecknad film och drömsekvenser (eller droghallucinationer) som känns helt malplacerade men ändå rätt. Filmen blir aldrig helt verklighetsfrämmande men ändå är det en fullständigt orealistisk historia som bröderna målar upp. Det är en film om bowling, kidnapping, mattor, tår, namnförväxling, nihilism och mycket annat. Snurrigt så det förslår, men roligt. The Big Lebowski är kort och gott en rolig film. En recensent skrev om filmen att "i grund och botten tycks den inte handla om någonting annat än sig själv som film".
KHÅ