Darling

Manus, regi: Johan Kling. Foto: Geir Hartly Andreassen. Ljud: Klas Engström. Scenografi: Niklas Lund, Tove Wikander. Kostym: Denise Östholm. Klipp: Markus Lindkvist. Produktion: Fredrik Heinig för Spader Knekt Film AB. Biopremiär: 9.2.2007.
I rollerna: Michelle Meadows (Eva). Michael Segerström (Bernard), Richard Ulfsäter (Micke), Henrik Lundström (Peder), Martin Svane (Figge), Erica Silfverhjelm (Martina), Robin Keller (Mile), Michael Lindgren (Nico), Jenny Cassel (Sophie Nichols), Nathalie Sannemalm (Nathalie), Tanja Lorentzon (Maja), Lis Nilheim (Miles mamma), Elisabeth von Gerber (Margareta), Johan Hallström, Erik Johansson (säljare). Längd: 94 min.


Darling är en film som blev kusligt aktuell den gångna hösten då arbetslöshetens vindar började vina obehagligt, även bland dem som trodde sig säkra i samhället. Ytterst handlar filmen om rädsla för deklassering, att falla från en priviligierad position till botten. Handlingen kretsar kring två människor, ingenjören Bernard, som redan befinner sig i rutschkanan, och överklasskvinnan Eva. Hon som tillhör det smarta folket kring Stureplan och arbetar med att sälja modeaccesoarer till denna art av människor. Skillnaden kunde inte vara större men också för henne har ödet en plan och hon kommer att falla. Filmen fick mycket beröm bl a för att den så precist uttrycker den materiellt rika men tomma och ytliga värld som hon tillhör.

Karaktären Eva kommer ursprungligen ur kortfilmen Jag som regissören Johan Kling, med förflutet i popbandet Ratata, gjorde som lite av en förstudie till sin långfilm. Tidigare har Kling gjort sig bemärkt genom sina “dokumentärserier“ för TV, Nalle show, Stockholmare och inte minst Spacer, som skickligt balanserade på gränsen genom att framställa sig som en dokumentär skildring av sin huvudpersons sökande efter sina gamla klasskamrater men som utvecklade sig till en fiktiv berättelse om det moderna klassamhället. Det visade sig att inte alla från den gamla klassen drog en vinstlott i samhällslotteriet, men även för de som gjorde det visade sig framgången vara samma tomma upplevelse som Kling skildrar i Darling.

Filmen tillkom utan stöd från den svenska filmpolitik som alltmer kommit att inrikta sig på det anpassligt kommersiella. Senare kom den filmkonsulent som gett sitt avslag att på ett ångerfullt sätt återta sin åsikt om att vem är intresserad av en film om tomma människor. Karaktären Eva är en tom människa, skildrat inte minst genom sitt språk. Johan Kling har berättat att han fick idén till förstudien Jag när han hörde ett samtal mellan ett par shoppande kvinnor. Det är just själva idén med filmen. Eva har också liknats vid Gustave Flauberts klassiska romanfigur Madame Bovary, även det en karaktär utan egenskaper, en produkt om någon av den moderna tiden.

PQ

   

© Uppsala Filmstudio