Roy Andersson

Den svenska filmens återtåg ångar på allt snabbare. Under 2000-talet har flera svenska regissörer tagit ett stort steg mot att kunna konkurrera med, och ibland även utklassa, resten av världen när det handlar om filmskapande. Vi har Jens Jonsson (Ping-Pongkingen), Ruben Östlund (De ofrivilliga), Tomas Alfredson (Fyra nyanser av brunt, Låt den rätte komma in) och Jonas Odell (Aldrig som första gången, Lögner) för att bara nämna några vars framtid ser mycket ljus ut på den internationella marknaden. Men den störste filmaren, den okrönte konungen, han har funnits med och skapat mästerverk sedan 1970. Roy Andersson är den svenska filmeliten idag.

Han är inte särskilt produktiv på långfilmsfronten den gode Andersson, men han är en kompromisslös perfektionist då det gäller det tekniska, och han har utvecklat ett säreget formspråk i enlighet med den komplexa bilden. Filmerna byggs upp nästan som ett collage, som en anslagstavla fylld med rörliga vykort, där varje scen utgör ett kort. Tanken är att varje bild ska vara så exakt att ord knappt behövs, varje vinkel, varje detalj. Inga onödiga klipp och varje scen är en enda lång tagning med stillastående kamera. Han arbetar till största delen med amatörskådespelare som ”formas” in i sina roller och agerar på ett väldigt speciellt, nästan avskalat sätt som vi med tiden har lärt oss är typiskt för just Roy Andersson.

”Tillvaron är inte konstruerad för ensamma! Hör ni det? Hör ni det?”

Långfilmsdebuten kom med En kärlekshistoria 1970. Enligt Andersson själv är det en sensuell berättelse om två unga människors förälskelse, men också en berättelse om den förlorade föräldragenerationen utan målsättning, tarvlig i sin litenhet, misslyckad i välfärdsdrömmarna. Kärlekshistorien må stå i centrum för handlingen, men filmen handlar främst om bristen på kärlek och medmänsklig värme.

”Därefter gäller andra lagar.”

En kärlekshistoria blev en stor publik- och kritikerframgång och förväntningarna var därför stora inför hans nästa filmprojekt. När så den surrealistiska mardrömsfilmen Giliap till slut hade premiär 1975 sån förbyttes hurraropen i allmän förvirring. Filmen levde inte upp till de förhoppningar som ställts till den och publiken uppskattade inte Anderssons svartspegling av det krackelerande samhället. Till skillnad från föregångaren så saknar Giliap helt släktskap med den svenska trivselfilmtraditionen, men det är en lyhörd registrering av känslor och stämningar i ett 70-tal där folkhemmets förestående upplösning kanske inte var helt uppenbar, men väl kunde anas i kulisserna.

”Och de där aporna, som springer omkring hur som helst.”

Publikens svala mottagande av Giliap fick Andersson att dra sig undan från Långfilmen under 25 år. 1981 bildade han ett oberoende filmbolag, Studio 24, där han bland annat arbetade med diverse reklamfilmer för företag som Fazer, Estrella och Lotto. Han fick i uppdrag av socialstyrelsen att göra en informationsfilm om AIDS, men innan filmen färdigställts stoppades produktionen. Kundens officiella skäl var att filmen var alltför mörk i sitt budskap. Trots detta kom den ofärdiga filmen, Någonting har hänt, att vinna ett stort internationellt gehör och under 90-talet visades den på flera filmfestivaler världen över.

”Du tänkte på allt, pappa!”

Roy Andersson kom också att göra det inledande bidraget till 90 minuter 90-tal, Härlig är jorden. En 14 minuter lång film som belyser den ”kollektiva skulden” i samhället. Filmen har utsetts till en av världens mest betydelsefulla kortfilmer.

”Älskade vare den som sätter sig.”

År 2000 kom så Andersson tredje långfilm Sånger från andra våningen. En film som i en tragikomisk ton skildrar den absurda tillvaron för ett antal människor i periferin. Filmen, som tog fyra år att göra trots att den bara innehåller 46 klipp, slog Sverige med häpnad och återigen vann Roy Andersson kritikernas och publikens aktning.

”Gläds då, du levande, i din ljuvt uppvärmda säng innan Lethes iskalla våg slickar din flyende fot.” [Goethe]

7 år senare var ännu en långfilm färdigställd, Du levande. Den här gången visste publiken vad de kunde förvänta sig och herr Andersson levererade. Liksom föregående film överöstes Du levande av lovord. Filmen är lite lättsammare än Sånger från andra våningen, men det handlar fortfarande om människor i periferin. Nollställda karaktärer som trevar genom ett gråmulet skymningslandskap och väntar på det som aldrig kommer, vare sig det handlar om den stora kärleken, frälsningen eller bara ett slut på eländet.

På långfredagen, den 10 april, bjuder filmstudion in till The Roy Andersson Experience, dvs. ett rent frosseri i Anderssons filmer. Ett större och bättre påskägg än så går inte att få tag i.

KHÅ (FS, PQ)