Tideland

”Helt, helt underbart.” ”Den här filmen hade allt det jag brukar vilja se i Tim Burtons filmer, men som absolut aldrig finns där…” ”En katastrof till film.” ”Gilliam har alltid ett skönt stuk i sina filmer, även om de är lite flippade.” ”Snyggt foto och intressant film.” ”Efter att först känt ett starkt motstånd och obehag inser jag nu att detta är en film jag aldrig kommer att glömma.” ”Seg och ofokuserad film.” ”Bara en enda lång barnlek som man tröttnar på.” ”Väldigt vriden.” ”Otrolig snygg, men mysko!” ”Helt misslyckad film, Gilliam har tappat stinget helt.” ”Tog ett tag innan jag kunde sluta tänka på den.” Obehaglig feelgood.” ”Gilliam skapar en helt ny genre.”

Rösterna är många och publiken är minst sagt splittrad när det gäller den här filmen. Låt dock inte de pessimistiska rösterna hindra dig från att utforska den här fantastiska och bisarra sagan som till stora delar utspelar sig inuti en liten flickas huvud, men där den verklighet hon lever i är betydlig mer skruvad och vansinnig än hennes fantasier.

Tideland är lågbudgetfilmen som lär ha spelats in samtidigt som Gilliam spelade in den minst sagt påkostade Bröderna Grimm. Det finns dock inget samband mellan påkostad och bra, lika lite som lågbudget betyder sämre film. Det är fantasin som sätter gränsen för regissörens arbete, och Gilliam tycks ha en obegränsad fantasi. Men där Bröderna Grimm kommer till korta på grund av att den spretar för mycket och har en alldeles för tunn historia, så är det just på de bitarna som Tidelands styrka ligger. För historien är knappast klockren och filmen spretar åt alla håll, det är absurt och makabert, faktum är att hela filmen känns drogad. Trots detta är det här en av Gilliams bästa filmer, och jag är ett stort fan av Gilliam och hans tidigare verk. Tideland är befriande udda, följer inga konventioner och excellerar i dagens filmutbud.

Så trotsa nej-sägarna och gå och se lite fullständig knasighet på vita duken. Jag kan i alla fall lova dig en film som inte liknar någonting du tidigare sett.

KHÅ