Antichrist

Det ryktades om att von Trier återvänt till skräckfilmsgenren inför premiären av Antichrist. Det har han inte. Antichrist är ingen skräckfilm utan snarare ett tungt psykologiskt drama med övernaturliga inslag. En suggestiv film som testar publikens tolerans på flera olika plan utan att för den skull vara särskilt skrämmande.

Filmen handlar om ett par som tvingas bearbeta sorgen efter ett förlorat barn och i detta försöka hitta tillbaka till varandra. Mannen i relationen, som är terapeut, tar med kvinnan till en isolerad plats, familjens sommarhus, för att hjälpa henne att komma ur sitt traumatiska chocktillstånd. Men det som tidigare varit en idyll, ett paradis för familjen, förvandlas nu till ett helvete för det kämpande paret. Antichrist är uppdelad i fyra kapitel, eller kanske snarare fyra faser, ”Sorg”, ”Smärta”, ”Förtvivlan” och ”De tre tiggarna”. För varje fas blir vansinnet mer och mer påtagligt, hans, hennes och naturens. Men de utvecklas åt olika håll och ju längre in i filmen vi kommer, ju svårare är det att se hur makarna ska kunna komma tillbaka till den gemenskap de tidigare haft.

I samband med den här filmen utnämnde Lars von Trier sig själv till världens bästa filmregissör. Det kanske han är, för vissa, det är ju trots allt en smaksak. Jag skulle nog våga påstå att han tillhör världseliten bland filmregissörer, denne hypokondriske dansk som mellan ångestattackerna verkligen vågar tänja på gränserna för allt traditionellt filmskapande. Men att von Trier allena skulle stå i topp, det är att gå till överdrift. Antichrist är inte heller hans bästa film, och knappast den mest banbrytande. Men när det gäller en regissör som har en så pass hög lägstanivå, så kan man räkna med att det är en bra film även om den inte riktigt når upp till den översta nivån för de von Trierska mästerverken.

Antichrist är en kontroversiell film, som skapade stora rubriker då den hade premiär vid Cannesfestivalen. Filmen har överanalyserats i medierna och den innehåller allt från detaljerad erotik och övervåld till religiösa påhopp och talande djur. Det tenderar att bli för mycket för somliga, men vi luttrade svenskar vet bättre än att låta oss uppröras. Se Antichrist för dess underhållningsvärde och njut av ett stycke filmkonst.

KÅH