USA, Storbritannien, Frankrike 2008. Manus och regi: Ethan Coen, Joel Coen. Producent: Tim Bevan, Ethan Coen, Joel Coen, Eric Fellner. Foto: Emmanuel Lubezki. Musik: Carter Burwell.
I rollerna: George Clooney (Harry Pfarrer), Frances McDormand (Linda Litzke), Brad Pitt (Chad Feldheimer), John Malkovich (Osbourne Cox), Tilda Swinton (Katie Cox), Richard Jenkins (Ted Treffon), Elizabeth Marvel (Sandy Pfarrer), David Rasche (Palmer DeBakey Smith) m.fl. Längd: 96 min. 35 mm.
Jag vet inte om jag får något medhåll när jag kallar Burn After Reading för en situationskomedi, men det är så jag uppfattar den. Ett antal människor tar ett antal dumma beslut som får oanade konsekvenser och leder till en salig röra av händelser som i slutändan blir väldigt svåra att förklara. Bröderna Coen är som vanligt mästare på att snickra ihop ett manuskript med en finurlig historia full av oväntade vändningar.
En bitter CIA-agent som fått sparken tänker hämnas på sina före detta arbetsgivare genom att avslöja allt i sina memoarer. En av hans disketter hamnar på villovägar, rakt i händerna på två gymarbetare, som ser en chans att tjäna pengar på sin nyfunna skatt.
Efter den mörka No Country For Old Men kom bröderna Coen med den här, betydligt lättsammare historien. Lättsam med en allvarlig underton. För det är den amerikanska svenssonska ointelligensen och paranoian som står i centrum. Vare sig det handlar om den hämdlystne CIA-agenten, de utseendefixerade gymarbetarna, en arrogant och frustrerad hustru eller hennes älskare, alla är de präglade av sin egen dumhet, sin egen rädsla och de dumma val de gör på grund av detta. Förutom Brad Pitt, som går på överspel i sin roll som riktigt korkad fitnessinstruktör, är hela den övriga skådespelarensemblen lysande i sina prestationer.
Filmen har i medierna kallats för en sagolik soppa, slagkraftig samhällssatir, farsartad tragedi, spionthrillerkomedi och udda genrehybrid. I mina ögon är det en situationskomedi, och det är den roligaste filmen jag har sett på bio på länge!
KÅH