Delikatessen

Efter katastrofen, någon gång i framtiden, råder allmänt kaos och hunger. Det tekniska och ekonomiska systemet har slutat fungera. Torkad majs gäller som betalningsmedel och kött finns inte att få, såvida man inte känner slaktaren och tillika föreståndaren för pensionatet La Délicatesse. Denne man lyckas på något konstigt sätt alltid få fram varor till sina kunder genom att ideligen anställa nya vaktmästare. de tacksamma kunderna och hyresgästerna vet, men frågar inte varifrån köttet kommer. Nöden har som sagt ingen lag.

Hyresgästerna på pensionat La Délicatesse är en underlig samling ”kannibaler”. Vad sägs om herr Potin, som lever med och av sina grodor och sniglar i husets källare, fröken Plusse, en levnadsglad dam med tvivelaktigt rykte eller bröderna Kude, som tillverkar råmande små boxar! Under allt, i stadens kloaker och katakomber, lever Trogloditerna – den rebelliska och vegetariska motståndsrörelsen. Mitt i allt detta utspelar sig en kärlekshistoria mellan slaktarens dotter och hans tilltänkta offer, den nyanställde vaktmästaren. Vad gör man när ens far helt förstående bestämt sig för att göra hackebiff av den man har kär? Jo, ber grönsaksgerillan om hjälp!

Jean-Pierre Jeunet och Marc Caro har sedan början av åttiotalet sysslat med animerad kortfilm, reklamfilm och musikvideor. Detta, deras första långfilm, har vunnit första pris vid Chicago International Filmfestival, belönats vid flera internationella filmfestivaler, bl. a. Tokyo Filmfestival, och fått ett enormt gott mottagande av de franska filmkritikerna.

Delikatessen är en personlig och nyskapande ”lågbudgetfilm” trots/med uppenbara lån ur filmhistorien. ”Filmens officiella förebild är Marcel Carné, det som kallas fransk poetisk realism eller film-noir. Vi försöker åstadkomma samma sak, men i färg!” (Göteborgsposten 24/11 1991) Andra skönjbara men nyare influenser från Terry Gilliams Brazil, Peter Greeaways Kocken, tjuven…, bröderna Coen och Lars von Tier, har fått de franska filmkritikerna att mynta ett nytt begrepp – retrofuturistisk film. Jeunet och Caro blandar och lånar gammalt och nytt och uttrycker sig med ett bildspråk som påminner mycket om Roy Anderssons reklamfilmer för Tipstjänst.

EK