Kikis expressbud

Hayao Miyazaki är mannen bakom den japanska animefilmens stora genombrott i världen. Tecknarens fantasifulla figurer rör sig i vackra, detaljrika miljöer som många gånger är inspirerade av europeiska städer och platser. Så även i den här filmen. Staden där historien utspelar sig är bland annat inspirerad av Gamla stan i Stockholm och Visby, och den uppmärksamme kan se svenska gatunamn och affärsskyltar skymta förbi. Även stadshuset i Stockholm är avbildat i filmen.

Kikis expressbud handlar om en ung häxa som enligt traditionen ska tillbringa ett år i en främmande stad för att avsluta sin häxträning och bli en fullvärdig häxa. Häxan Kiki är allt annat än färdigutbildad, det enda hon behärskar när det gäller häxerier är kvastflygning, och inte ens det är hon särskilt bra på. Men med denna egenskap startar hon upp en budfirma i den nya staden. I medgång och motgång hittar hon nya vänner och lär sig livets hårda läxor.

Det här är den fjärde filmen av Hayao Miyazaki som Filmstudion visar. Till skillnad från de andra tre, Spirited Away, Det levande slottet och Nausicaä från Vindarnas dal, så är Kikis expressbud mer riktad till en yngre publik (därmed inte sagt att den inte också är riktad till den äldre publiken). Historien är snäll och söt och saknar tydliga politiska undertoner. Inga annalkande krig eller ondskefulla varelser som hotar att förgöra allt. Men ibland känns det väldigt befriande att se filmer vars enda mål är att underhålla publiken och erbjuda en upplevelse som inte kräver någon analys.

Själv är jag barnsligt förtjust i Hayao Miyazaki och hans animefilmer. Jag hoppas att vi vid tillfälle även kommer att visa hans film Min granne Totoro, som har gett upphov till de sötaste mjukdjuren som finns på marknaden idag. Både den filmen och Kikis expressbud tillhör kategorin mysfilmer, filmer som man mår bra av.

KÅH