Lust Caution

Ang Lee har blivit känd för sin oerhörda mångsidighet som filmregissör. Mångsidiga regissörer brukar vara s k bruksregissörer, anonyma Hollywood-knegare som kan göra hyfsade filmer om lite olika saker, men som också i stort sett saknar en egen profil. De Riktiga Auteurerna känns oftast igen på att de tvärt om återkommer igen och igen till ett visst tema, en viss miljö, en viss tid, en viss bildmässig stil.

Ang Lee är rätt ensam om att hoppa mellan genrer, tider och miljöer och ändå lyckas sätta sin personliga prägel på det.

Redan från början var hans filmer förankrade i USA även när de handlade om exil-taiwaneser som i Pushing Hands och Bröllopsfesten. Han gjorde en avstickare till sitt hemland i Mat, dryck, man, kvinna men har annars hållit sig i USA samt, mest sensationellt, i Jane Austens 1810-tals-England i Förnuft och känsla. Han har skildrat den engelskspråkiga västvärlden som om den varit hemmaplan.

Med Lust, Caution återvänder han än en gång till Kina. Historien om en motståndscell i Shanghai under den japanska ockupationen väckte ett visst uppseende när den kom p.g.a. dom många explicita erotiska scenerna, som kändes som en steg ut i annorlunda terräng.

Men även här känner man igen det tema som faktiskt går igen i alla Ang Lees filmer: det plågsamma avståndet mellan den man är och omgivningens syn på vem man är eller borde vara. Oavsett spelplan – 70-talets amerikanska förort, det tidiga 1800-talets England eller Shanghai under kriget – är konventionerna, plikterna, normerna det som i slutändan hindrar människor från att bli lyckliga. Den unga skådespelerskan som utses till att förföra den kinesiske kollaboratören för att kunna locka honom i motståndsrörelsens fälla tvingas handgripligen bli erotiskt erfaren för att kunna utföra sitt uppdrag för fosterlandet. Tanken på hur hennes liv kunde ha tett sig under andra omständigheter är hjärtskärande melankolisk. Och de planer människor smider rullar inte alltid fram som man tänkt. När hon och den man hon utsetts att lura i döden blir först erotiskt besatta och sedan förälskade i varandra har planen redan gått tillräckligt långt. De kan inte heller följa sitt irrationella begär. Det finns igen väg tilbaka. Allt som återstår är tomhet – var det detta våra nobla planer ledde till?

EL