USA 2009. Manus och regi: Todd Solondz. Producent: Derrick Tseng, Christine K. Walker. Foto: Edward Lachman.
I rollerna: Shirley Henderson (Joy), Michael K. Williams (Allen), Allison Janney (Trish), Michael Lerner (Harvey Wiener), Dylan Riley Snyder (Timmy), Ciarán Hinds (Bill), Renée Taylor (Mona), Paul Reubens (Andy), Emma Hinz (Chloe), Ally Sheedy (Helen), Rich Pecci (Mark Wiener), Gaby Hoffmann (Wanda) m.fl. Längd: 98 min.
1998 kom Todd Solondz banbrytande film Happiness, som trots sin extremt svarta humor har kommit att betraktas som ett mästerverk inom den amerikanska independentfilmen. Drygt ett decennium senare kom uppföljaren, Life During Wartime. I den här filmen återvänder vi till de tre systrarna, Trish, Joy och Helen, vars tragiska och frustrerande livssituationer presenterades för oss i Happiness. Rollfigurerna är desamma, men skådespelarna är nya. Handlingen har förflyttats från New Jersey till Miami, dit Trish har flyttat med sina barn sen exmaken fängslats för pedofili. Hon har hittat en ny man och är angelägen om att skapa en ”normal” tillvaro för sig och barnen. Systern Joy flyr till Florida från ett äktenskap på upphällningen och hemsökt av spöken från sitt tidigare liv.
Lustigt nog, eller kanske snarare konstigt nog, har den forne lekfarbrorn Pee-Wee Herman ställt upp i filmen. Numera går han visserligen under sitt rätta namn Paul Reubens, sen hans karriär som antihjälte i barnprogramsvängen fick ett ganska abrupt slut efter att han arresterats för offentlig masturbation. Han fick det knappast lättare då han återigen arresterades för misstanke om pedofil avvikelse. Även om han friades från anklagelsen för det senare brottet, så har han, liksom de flesta andra i den situationen haft svårt att tvätta av sig pedofilstämpeln. Ironiskt kan tyckas att han är med i en film som i mångt och mycket kretsar runt just det temat, även om hans rollfigur som spöke inte visar några pedofila tendenser. Det är inte alla som tilltalas av Solondz svarta samhällssyn. Han tar sig gärna an uppgiften att göra humor av tabubelagda ämnen, vilket ofta leder till att det gör lite ont trots att det lockar till skratt. Rekommendationen här är att du tar med dig all skadeglädje du kan uppbringa, lägg det egna allvaret åt sidan och låt dig roas av när andra människor mår dåligt.
Du behöver inte ha Happiness färskt i minnet, eller ens ha sett den, för att kunna uppskatta och hänga med i historien i Life During Waritime. Däremot är Happiness en film som alla borde se förr eller senare.
KÅH