The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy
USA 2005. Regi: Garth Jennings. Manus: Douglas Adams, Karey Kirkpatrick. Producent: Gary Barber, Roger Birnbaum, Jonathan Glickman, Nick Goldsmith, Jay Roach. Foto: Igor Jadue-Lillo. Musik: Joby Talbot.
I rollerna: Martin Freeman (Arthur Dent), Mos Def (Ford Prefect), Sam Rockwell (Zaphod Beeblebrox), Zooey Deschanel (Trillian), Bill Nighy (Slartibartfast), Warwick Davis (Marvin), Alan Rickman (Marvins röst), Anna Chancellor (Questular Rontok), Helen Mirren (Djupa Tankens röst), Stephen Fry (Berättarröst/guidens röst) John Malkovich (Humma Kavula), Thomas Lennon (Datorn Eddies röst) m.fl. Längd: 109 min.
Jorden ska gå under. Tiden är knapp för den som vill klara sig undan den slutgiltiga destruktionen. Arthur Dent är förvirrad. Han vill ju bara rädda sitt hus undan motorvägsbygget. Plötsligt ställs hela hans tillvaro på ända. Hans hus försvinner, hans kamrat Ford Prefect är inte den han utgett sig för att vara och jorden är inte den skyddade plats den borde ha varit. Så börjar den, Arthur Dents resa ut i galaxen med en handduk i bagaget.
Boken som filmen bygger har kommit att bli en av de största kultböckerna i vår tid. Den har till och med tilldelats en egen dag, den 25 maj. Då infaller den internationella handduksdagen (Towel Day). Det är en hyllning till romanförfattaren Douglas Adams som själv var med och skrev manus även till filmen, men tyvärr dog i förtid 2001, fyra år innan filmen gick upp på biograferna.
Filmens handling skiljer sig ganska mycket från boken, tack och lov får jag nog nästan säga. För även om handlingen i boken är briljant uppbyggd på alla sätt, så skulle det ha blivit svårt att bygga upp filmmanus och film på samma sätt, kort sagt, det skulle ha blivit en väldigt rörig historia. Nu valde regissören och manusförfattarna att göra en förhållandevis rak resa genom rymden, utan alla sidospår som bjuds oss i boken. Den visuella upplevelsen blir istället desto större och bitvis har de använt sig av hisnande lösningar för att visa vår egen världs lilla, lilla betydelse i det stora hela. Både boken och filmen är gjorda med stor humor. Adams lär ha varit god vän med Monty Pythongänget och det är inte utan att man anar att de kommer ur samma sjuka humorskola.
KÅH