Notorius

Kvinna – spion
USA, 1946 Regi: Alfred Hitchcock. Manus: Ben Hecht efter ett uppslag av Alfred Hitchcock. Foto: Ted Tetzlaff. Specialeffekter: Vernon L. Walker, Paul Eagles. Musik: Roy Webb. Arkitekt: Albert S. D'Agostino, Carroll Clark, Darrell Silvera, Claude Carpenter. Svensk premiär: 21/1 1947.
I rollerna: Ingrid Bergman (Alicia Huberman), Cary Grant (T. R. Devin), Claude Rains (Alexander Sebastian), Louis Calhern (Paul Prescott), Leopoldine Konstantin (madame Anna Sebastian), Reinhold Schünzel (Dr. Anderson), Moroni Olsen (Walter Beardsley), Ivan Triesault (Eric Mathis), Alexis Minotis (Joseph, Sebastians butler), Wally Brown (mr Hopkins), Sir Charles Mendl (Commodorn), Eberhardt Krumschmidt (Emil Hupka), Fay Baker (Ethel), Ricardo Costa (Dr Julio Barbosa), Alfred Hitchcock (champagnedrickande man på party). Längd: 102 min.


Som spionhistoria är Notorious mycket enkel. Den kvinnliga huvudpersonen, spelad av Ingrid Bergman, skall nästla sig in hos Alexander Sebastian för att därigenom avslöja hans hemlighet. Därvid assisteras hon och påhejas av den andre agenten, Devlin, spelad av Cary Grant, som gör sitt bästa för att föra samman de två. Vad Alexander Sebastians hemlighet egentligen består i blir allteftersom filmen förflyter ganska betydelselös. Man finner några misstänkta vinflaskor i källaren som kanske innehålller något radioaktivt ämne men men kan aldrig veta så noga. Kanske blir detta den "MacGuffin" som Hitchcock brukade föra in som handlingsbit i sina filmer, det vill säga något kryptiskt som egentligen saknar mening eller kanske inte ens finns. I stället blir det den krypande spänning som uppstår i relationen mellan den kvinnliga agenten och den utspionerade Alexander Sebastian, briljant spelad av Claude Rains i sin sedvanliga nedtonade stil, som blir filmens egentliga kärna. Det är kontrasten mellan den storvuxna Ingrid Bergman och den lille Rains som utvecklas till en lite tragisk och ironisk tvist år berättelsen. När han börjar misstänka henne blir hans plan att tillsammans med sin mor förgifta henne på ett diskret och långsamt sätt.

Egentligen är Alexander Sebastian en ganska beklagansvärd figur, en tragisk förrädare av något slag som också kommer att straffas av sina medbrottslingar vilket antyds på slutet. Som Hitchcock säger i den berömda intervjuboken av François Truffaut: "Claude Rains är sympatisk därför att han är ett offer för sin godtrogenhet och också därför att han älskar Ingrid Bergman uppriktigare än Cary Grant. Här ser vi alltså en serie dramatiska psykologiska element som har överflyttats till en spionhistoria. "Truffaut tilllägger till detta att han anser att Claude Rains tillsammans med Robert Walker [Främlingar på tåg] och Joseph Cotten [Skuggan av ett tvivel] är en av Hitchcocks bästa "bovar". "Rains är verkligen mycket mänsklig; skillnaden mellan honom och Ingrid Bergman har också en emotionell laddning: en liten man älskar en stor kvinna…"

PQ

   

© Uppsala Filmstudio