Storbritannien 2010. Regi: Richard Ayoade. Manus: Richard Ayoade efter en roman av Joe Dunthorne. Producent: Mary Burke, Mark Herbert och Andy Stebbing. Musik: Andrew Hewitt. Foto: Erik Wilson. Klippning: Chris Dickens och Nick Finton.
I rollerna: Noah Taylor (Lloyd Tate), Paddy Considine (Graham Purvis), Craig Roberts (Oliver Tate), Yasmin Paige (Jordana Bevan), Sally Hawkins (Jill Tate), Darren Evans (Chips). Längd: 97 min.
Richard Ayoade har gjort något av en kometkarriär under 2000-talet. Han började som stå-upp komiker på Londons klubbar och tog därifrån steget in i de brittiska vardagsrummen med hjälp av roller i de rosade komediserierna IT-supporten och The mighty boosh. Parallellt med detta inledde han en karriär bakom kameran genom att regissera rockvideos åt band som Vampire Weekend och Arctic Monkeys. Någonstans längs vägen hann han också spela rollen som Josef i en biblisk TV-musikal. Submarine är hans långfilmsdebut och nu tycks världen ligga för hans fötter. Den mäktiga branchtidningen Empire har utnämnt honom till Storbritanniens svar på Wes Anderson, och det är en jämförelse som Ayoade redan börjar tröttna på. I intervjuer pratar han hellre om hur han inspireras av filmskapare som Mike Nichols, Woody Allen och Elaine May.
Submarine bygger på Joe Dunthornes uppväxtroman med samma namn. Handlingen kretsar kring femtonårige Oliver som inte riktigt passar in bland sina jämnåriga klasskamrater. Han läser Nietzshe, lyssnar på franska schlagers och har två mål i livet; att rädda sina föräldrars äktenskap och att förlora sin oskuld före nästa födelsedag. Oron för föräldrarnas kärleksliv grundar sig i att han hans mor tagit upp bekantskapen med en gammal ungdomsförälskelse, något som får Oliver att börja författa kärleksbrev i sin mors namn adresserade till sin far. Det egna kärleksintresset utgörs av Jordana, en självlärd pyroman vars gunst han försöker vinna genom att ta med henne på Carl Theodor Dreyers Passion of Joan of Arc.
Man kan förstå viljan att sortera in Ayoade i samma fack som Wes Andersson. Här finns samma lite skeva tonläge, ett stiliserat vemod som träffar hjärtat utan att det känns inställsamt, och samma passionerade intresse för de små detaljerna. Samtidigt känns det helt onödigt att sortera in Ayoade i något fack över huvudtaget. Snarare är Submarine ett verk av en ung regissör som lånar och knycker från en mängd olika förebilder men som samtidigt är i full färd med att hitta en helt egen stil. Just nu ryktas han vara i full gång med att filmatisera Fjodor Dostojevskijs roman Dubbelgångaren och det ska bli mycket spännande att se vad han kan göra med den.
FS