Spirited Away

Det är inte lätt att tänka sig en film som Spirited away. Begreppet 'tecknad film' känns för snävt i sammanhanget. Naturligtvis är det en tecknad film i bokstavlig mening. Men morgonunderhållning för barn och Disneyfilmer känns långt borta. Disney skulle inte ens lyckas hallucinera fram något liknande. Man kommer snarare att tänka på surrealism och Alice i Underlandet eller Trollkarlen från Oz. Kanske psyko-analys också.

På väg till sitt nya hus kör 10-åriga Chihiros familj vilse och vandrar in genom en förtrollad port till något som liknar ett folktomt nöjesfält. Efter att ha förätit sig i ett av stånden förvandlas Chihiros föräldrar inför hennes förskräckta ögon till grisar. När mörkret faller intas nöjesfältet av spöken, andar och sagovarelser. För att lösa sina föräldrar ur grisförtrollningen måste hon arbeta i spökenas badhus.

Det påminner starkt om otaliga folksagor där folk blir förvandlade och den tappra huvudpersonen måste bemästra svårigheter och faror för att klara sig. Men inte ens japanska folksagor kan innehålla SÅ många knasiga och helt ärligt otänkbara varelser. En gnällig och superstark jättebaby, ett mellanting mellan en man och en spindel, och skuttande gröna huvuden utan kropp är bara några av dem. De flesta är mycket svårare att beskriva. Och mitt i denna tomtar och troll-villervalla finns samtidigt en alldeles vardaglig värld, där en vanlig 10-åring längtar så fruktansvärt mycket efter sina föräldrar, och en familjefader myser över sin fyrhjulsdrivna bil.

EL