The Artist

Ibland dyker de bara upp, de där filmerna som tar hela världen med storm. The Artist är en av dem. Filmen handlar om den kulturella krocken som uppstod då ljudfilmen tog över marknaden och konkurrerade ut stumfilmen. De gigantiska stjärnorna från stumfilmseran får stå tillbaka för nya begåvningar som har lättare för att anpassa sig till det nya mediet.

Vi får följa den store stumfilmsaktören George Valentin som slåss för att hålla sig kvar i rampljuset. Han slår sig ihop med den unga, dansanta Peppy Miller, men det visar sig att hennes talanger tar henne hela vägen in i ljudfilmsvärlden och kvar står vår Valentin som en slagen kämpe. Men skam den som ger sig.

I The Artist har regissören valt att använda sig av stumfilmens bildspråk, filmen är svartvit, näst intill stum och dialogen förs i textrutor. Den är späckad med referenser till den amerikanska filmhistorien, en metafilm skapad ur sin egen kontext.

Jag tycker inte personligen att The Artist kan tävla med filmer som Sunset Boulevard eller Singin´in the rain, två 50-talsfilmer som berör samma ämne med ett mycket större djup. Men det är ändå en liten pärla i filmdjungeln. Här finns inga pekpinnar eller någon komplicerad handling. Musiken är vacker och miljöerna likaså. En otroligt charmig film som blev mångfaldigt prisbelönad under förra året.

KÅH