The Remains of the Day
Storbritannien/USA, 1993. Regi: James Ivory. Manus: Ruth Prawer Jhabvala efter romanen av Kazuo Ishiguro. Foto: Tony Pierce-Roberts. Klipp: Andrew Marcus. Ljud: David Stephenson. Scenografi: Lucianna Arrighi. Kostym: Jenny Beavan, John Bright. Musik: Richard Robbins. Övrig musik: ”Blue Moon” av Richard Rogers, Lorenz Hart, ”Roll Along Prairie Moon” av Ted Fiorito, Albertvon Tilzer, Harry MacPherson, framförd av Gracie Fields, ”Sei Mir Gegrusst’ av Franz Schubert framförd av Ann Murray och Graham Johnson.
I rollerna: Anthony Hopkins (Stevens), Emma Thompson (Miss Kenton), James Fox (Lord Darlington), Peter Vaughan (Stevens far), Christopher Reeve (Lewis), Hugh Grant (Cardinal), Michael Lonsdale (Dupont D´Ivry), Tim Pigott-Smith (Benn), Patrick Godfrey (Spencer), John Savident (Dr Meredith), Emma Lewis (Elsa), Joanna Joseph (Irma), Pip Torrens (Carlisele), Frank Shelly (Premiärministern), Peter Eyre (Lord Halifax), Peter Cellier (Sir Leonard Bax), Brigitte Kahn (Baronessan), Rupert Vansittart (Sir Geoffrey Wren), Steven Beard (Andrews), Ian Redford (Pubägaren), Jo Kendall (Pubägarens hustru). Längd: 134 min.
Efter att ha blåst nytt liv i Shakespearefilmen tillsammans med Kenneth Branagh med Henrik V (1989) och Mycket väsen för ingenting (1992), Thompson framförande av den stor bardens text under inledningsscenerna är oförglömliga. Att sedan film bland annat på grund av groteska skådespelarval tappar mycket är inte Thompsons fel. 1991 medverkade hon i teamet James Ivory och Ismahel Merchants filmatisering av E.M. Foresters roman Howards End. Dessa hade, tillsammans med en fast medarbetarskara sedan genombrottet med Ett rum med Utsikt etablerat sig som kostymfilmens mästare. I Howard End spelar Thompson mot Antony Hopkins. För rollen som den ena av systrarna Schlegeel fick hon en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.
Kazuo Ishiguro är född i Japan men har bott i England sedan fyra års ålder. Hans roman Återstoden av dagen 1989 är ett litterärt kraftprov. Ishiguro har verkligen krupit under skinnet på butlern Stevens. Roman är skriven i jagform och Stevens berättar sin tragisk historia utan att riktigt förstå allt han varit med om. Det kan inte ha varit lätt att överflytta Ishiguros roman till film, mycket i romanen fungera pga av Stevens språk och ordval. Manuset skrevs av Ruth Praweer Jhabvala, som stått för manuset till nästa alla Ivory-Merchents filmer, och hennes manus är lyckat, trots att en del försvinner på vägen från roman till film, men det går också att vinna något.
En av Återstoden av dagens stora vinster är Anthony Hopkins. Även om denna filmserie avser att belysa Emma Thompsons skådespelarkonst, går det inte att komma ifrån att detta är Anthony Hopkins Film. Hans gestaltning av Stevens är oförglömlig Men Thompson är naturligtvis inte dålig, det förekommer ytterst sällan dåliga skådespelainsatser i Ivorys filmer, se bara vad han lyckas få ut av Christopher Reeve i den här filmen, och i Ivorys *En kvinnas röst/The Bostonians*.
Emma Thompson spelar hushållerskan på ett stor gods, huvuddelen av handllingen utspelas på 20- och 30-talen, då husets ägare Lord Darligton försöker spela en politik roll han inte år vuxen, de politisk skeenden speglas genom tjänstefolket, och främst butlern Stevens handlande. En ev filmens mest omtalade och uppmärksammade scener är den när husfrun miss Kenton överraskar butlern Stevens med att läsa en roman, och hon försöker få reda på bokens titel. Det är en typ av scen som kan visas för sådan som tvivlar på att film kan vara stor konst, det lär faktiskt finnas sådan. Om Thompsons insats: ”Filmen representerar en annan karriärhöjdpunkt för Thompson som sickligt avslöjar de motstridiga känslorna hos hennes konventionella. om än ibland livliga. karaktär”, Tod McCarty, Vareity 4/10 1993.
Nästan alla åskådare upplever Återstoden av dagen som en mycket engelsk film, den fångar på ett trovärdigt och övertygande sätt många drag i den engelska karaktären. Men vid ett försök att se efter hur detta blivit till finns många problem. Regissören är amerikan, boken filmen bygger på skriven av en japan, manusförfattaren är född i Tyskland, producenten är från Indien, och filmen dominerande skådespelare är från Wales. Detta borde stämma till eftertanke när det görs många försök att utmejsla nationalkaraktär för att sedan använda dem för moraliska och politiska ställningstagande.