Storbritannien 2010. Regi: Mark Romanek. Manus: Kazuo Ishiguro (romanförlaga), Alex Garland. Producent: Alex Garland, Kazuo Ishiguro, Tess Ross. Foto: Adam Kimmel.
I rollerna: Carey Mulligan (Kathy), Andrew Garfield (Tommy), Keira Knightley (Ruth). Längd: 103 min.
I en parallellvärld till 60-talets England följa ungdomarna Tommy, Kathy och Ruth som växer upp på en internatskola och därefter tar steget ut i vuxenlivet.
Av detta kunde det ha blivit en rar film om kärlek och vänskap – om det inte vore för en avgörande skillnad, den omständighet som gör detta till en science fiction-dystopi.
Det ska här inte avslöjas vad denna omständighet är, men såsom bra filmer i den här genren brukar, väcker den frågor om människans villkor, om gränsdragningar och om etiska överväganden. Samtidigt tillåts tekniken och det spekulativa aldrig ta överhanden. Ytterst är det en existentiell film, om livets skörhet och om en kärlek som aldrig tar slut, ens under de svåraste omständigheter.
Filmen bygger på en roman av Kazuo Ishiguro, som även ligger bakom romanförlagan till Återstoden av dagen och släktskapet anas i den sparsmakade berättelsen med den bitterljuva tonen. Jag tycker att Sofia Benholm på SVT kultur fångar känslan när hon liknar den vid ”ett löv som faller”. Just så.
JE