On the waterfront
USA 1954. Regi: Elia Kazan. Manus: Bud Schulberg. Foto: Boris Kaufmann. Musik: Leonard Bernstein. Klippning: Gene Milford. Produktion: Sam Spiegel för Horizon Film Prod & Columbia.
I rollerna: Marlon Brando (Terry Malloy, hamnarbetare, f.d. boxare), Lee J. Cobb (Michael J Skelly, alias Jonny Friendly), Leif Erickson (Glover, detektiv), Pat Henning (Kayo Dugan, hamnarbetare som dödas), Karl Malden (Fader Barry), Eva Marie Saint (Edie Doyle), Rod Steiger (Charley Malloy, Terrys bror, alias Charley the Gent). Längd: 107 min.
Elia Kazan föddes i Grekland 1909 med flyttade i späd ålder till U.S.A. Han var först verksam som skådespelare / regissör vid "Group Theatre" och ”Actors Studio”. På 50:talet blev han en av de stora inom filmregin och gjorde då filmer som Panik på öppen gata (1950), Linje Lusta (1951), Viva Zapata (1952), Öster om Eden (1955) och Baby Doll (1956).
Aftonens film, Storstadshamn, handlar om korruptionen inom fackföreningarna i New Yorks hamn. Terry är en ung arbetare som hjälper till att mörda en opposionell kamrat. Dennes syster, Edie, ber, ovetande om att Terry är en av de skyldiga, honom om hjälp. Romantik inträder i bilden. (Tänka sig!) Tillsammans med en präst, Fader Barry, tar de upp kampen mot gangstrarna.
Den här filmen är dock egentligen inte en film m kampen mot korruption och förtryck utan mer en film om det individuella uppvaknandet (tillkomsten av den ensamma vargen, karlakarlen) i sedevanlig amerikansk stil. Den har också fått mycken kritik för sin antifacklighet, vilket måhända även var Kazans mening, 1952 deltog han som informatör/angivare inför Kommitten för Oamerikansk Verksamhet där han angav kamrater för kommunistsympatier. Detta resulterade i att de förlorade sina arbeten och/eller sattes i fängelse.
Det är dock en filmupplevelse, dramatisk, kraftfull och med ett utmärkt foto. Varför prästen (fader Barry) nödvändigtvis måste blandas in i handligen har undertecknad dock svårt att förstå.
Pressröster:
En antifacklig film (Ny Dag 17/1 1955)
Ett märkligt filmdrama (GHT 11/1 1955)
Marlons senaste slår esteterna på käften (Ergo nr 1 /1955)
Ett tragikens och salighetens kärleksdrama (Bildjournalen 39/1954)
Mörk dramatik som en negerboxares knockout (SvD 28/12 1954)
TW