The Thing

Slime or sublime? John Carpenters nyinspelning av Howard Hawks film Fantomen från Mars från 1951 om polarstationen där personalen infiltreras av ”någonting” utomjordiskt, väckte blandade känslor hos kritikerkåren. Expressens Mårten Blomkvist och Aftonbladets Jan-Olov Andersson var vagt positiva, resten av pressen letade invektiv och använde dem i stor kvantitet.

Eva af Geijerstam (DN) skrev bland annat: ”I The Thing finns alla välkända schabloner. Där finns ett äckligt blodslamsigt monster, som trots att det kommer från yttre rymden är utformat helt i enlighet med den jordiska rädslan för maskar, spindlar, operationer, och kvinnliga könsorgan. […] Men värst av allt är cynismen och det pretentiösa tonfallet, något Carpenter delar med många andra av dagens skräckfilmregissörer.”

Jan Aghed (SDS) tyckte, när han kritiserades för sin negativa syn på Science Fiction av en insändarskribent: ”Men The Thing har en handling på lägsta tänkbara serienivå, endimesionella seriefigurer i stället för karaktärer, enfald i stället för idéer och en stab effektmakare drabbade av det grovt spekulativa monsterfilmandets delirium tremens.”

Sven E. Olsson uttryckte det i Arbetet sålunda: ”Nu har Carpenter gjort en remake av Fantomen från Mars. Han måtte ha varit skvatt tokig, när han bestämde hur.För det är bara anslaget som har Carpenters sedvanliga förening av lakonism och tillbakahållen spänning. Snart är det bara sprutande blodplasma och blöta plasthinnors vidriga mixningar av djur och människor i ett slags ständigt primalskrik. […] Fast duktig är han fortfarande, denne Carpenter. Det är ett virtuost filmat hopp rakt ner i latringropen.”